Född 1807, var hon dotter till lektorn vid Krigsakademien på Karlberg (se del III sid. 143) och elev av Crælius, hade en liten röst, men besatt stor konstfärdighet och öfvervann de största svårigheter. Med sin far hade hon gjort konstresor till Köpenhamn, Hamburg och Berlin, där hon studerade sång för den berömda hofoperasångerskan Josephine Schulze och blef hedersledamot af Sångakademien. 1837 gifte hon sig med konsul Stål i Norrköping och dog 1880. På sin konsert sjöng hon arior ur ”Korints belägring” och ur ”Sömngångerskan” samt tillsammans med hofsångaren Berg den vackra duetten ur ”Jessonda” och till sist en för Malibran komponerad Tyrolienne, som vann största bifallet. Hofkapellet utfyllde programmet med uvertyrerna till ”Korints belägring” och ”Iphigenia i Aulis”, herr Ludvig Passy, hennes lärare i pianospelning, med en konsert för piano af Mendelssohn, och dansken Fredrik Lemming genom ett tema med variationer för fiol. Denne Lemming (1782—1846) var ett stort original och utförde på sin fiol saker, som ingen annan kunde komma ut med; spelade den ibland, som om den varit gitarr, och gitarr som fiol med stråke. Han hade titel af kgl. kammarmusikus, men tillhörde aldrig danska hofkapellet. Han tycks ha varit af en mycket rörlig natur. Vid sin första konsert på Det kongelige 1818 kallades han på affischen ”gitarrspelare, student och f. d. musikdirektör i Rio Janeiro”; vistades ömsevis i Danmark, Sverige och Norge samt kom slutligen till Goda Hoppsudden.
