Hoppa till innehållet

Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

48

Ändtligen blef man 19 mars färdig med det efterlängtade Auberska mästerverket ”Den stumma från Portici”, som hade en lysande framgång och blef den största sceniska triumf Westerstrand vann under sin chefstid. Redan 16 mars voro nästan alla biljetter slutsålda, och innan säsongen afslutades, hade operan gifvits sjutton gånger för fullsatta salonger. — Scribes förträffliga af Bernhard Crusell öfversatta librett berättar oss historien om det under fiskaren Masaniellos ledning igångsatta folkupploppet i Neapel juli 1647 mot spanjorernas despotiska styrelsesätt. Operan hade sin premiär i Paris 29 februari 1828 och väckte genast ett enormt uppseende. Den erhöll äfven snart en stor politisk betydelse, därigenom att den berömda eldande duon i andra akten ”Amour sacré de la patrie”, blef signalen till revolutionen i Bruxelles 25 augusti 1830, då stadens invånare grepo till vapen och, såsom Arago säger, ”firent succéder au tocsin du théâtre le tocsin de la rue”, hvarigenom statsförbundet mellan Holland och Belgien sprängdes. Det var sålunda gifvet, att åtskilliga regeringar icke sågo detta musikverk med blida ögon, och det blef också flerstädes förbjudet. När Fredrik VI och den kungliga familjen inträdde i sin loge 7 oktober 1830, då operan gafs på Det kongelige, begärde publiken nationalsången, och under det revolutionära uppträdet i tredje akten genljöd ropet ”Kongen leve!” öfver hela salongen. Hos oss förlöpte premiären helt lugnt och fredligt, ehuru den politiska luften redan då var laddad med oroselement, men Lindström var minsann ingen Masaniello, som förmådde elda massorna till några förlöpningar, tvärtom begärdes och sjöngs