folksången efter operans slut. — Masaniello skall vara tjugufem år, Lindström var femtiosex! Han sjöng emellertid så bra man kunde begära vid hans år och med hans sångmetod, som icke lämpade sig för den nyare musiken, och med hans försvagade
Masaniello. Efter teckning af Stephano della Bella.
ehuru alltid vackra stämma. Men han var icke och hade aldrig varit aktör, och det måste Masaniellos framställare vara. Det var beklagligt, att vår teater icke ägde någon, som bättre kunde utföra rollen. Publiken var emellertid belåten och inropade efter slutet både honom och Sophie Daguin, Fenellas framställarinna, som rest ned till Köpenhamn och studerat in rollen för fru Heiberg, med den lyckliga påföljd att hon spelade den med verklig artistisk skicklighet. Fru Enbom som Elvira öfverträffade sig själf, hvilket icke vill säga så mycket, men, hvad som
4 — Svenska teatern VII.
