Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
80
procent. Högquist vann redan första aftonen en vacker seger som Johanna och hyllades af publiken med hänförelse. Det var en känsla, en värma, en sanning i
Emilie Högquist såsom Orleanska jungfrun. Efter teckning af J. V. Wallander.
hennes spel, som oemotståndligt ryckte publiken med sig och detta hennes återgifvande af rollen steg för hvarje gång i fulländning. Glanspunkterna voro första mötet med Lionel samt scenen då hon bryter sina bojor, monologen i fjärde akten och hennes stumma spel utanför domkyrkan i slutet af samma akt. Sedan recettagaren hyllats efter sista ridåfallet,
