Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
91

Så tänkte ynglingen, som lifvad trädde
på scenen fram och åt dess prakt sig glädde.
Han anar ej, att mången motgång döljer
sig likt en orm bland blomstren på hans stig.
Här hånet som sitt offer kallt förföljer,
där afunds ränker eller hatets krig.
Förgäfves dock; hans eld ej något dämpar;
fram till sitt sköna mål med mod han kämpar.
Med hvilken bäfvan skådespelarn står
för eder fram sitt väl och ve att finna!
Och huru högt af fröjd hans hjärta slår,
då han har lyckats edert bifall vinna!
O, för ett sådant ögonblick han glömmer,
att kanske någon honom omildt dömer."

"Pariserpojken" gafs icke mindre än aderton gånger under återstoden af spelåret för fyllda eller goda hus och har sedermera gått ett par hundra gånger i Stockholm. I Paris gick den ett helt år, då den ursprungligen togs upp på Gymnase med den förträfflige Bouffé (1800—1888) i titelrollen.

Efter sex års hvila gjordes på konungens födelsedag 26 januari en repris af operan "Jessonda", Spohrs mästerverk, som hade sin premiär samma datum 1826 (se del IV sid. 213). Titelrollen sjöngs nu af fru Enbom, medan Lindström, Sällström och fru Frösslind utförde sina forna partier. Operan gick ganska bra, de 162 vaxljusen brunno i salongen och folksången afsjöngs efter spektaklets slut. Alldeles samma program genomgicks Karlsdagen för godt hus. Sällström var vid utmärkt disposition, då operan gick tredje gången, hvilket också var fallet ett par dagar därefter i "Don Juan", där fru Håkansson i Annas parti lär ha varit jämmerlig. — "Skulden" (se del V