92
sid. 101) repriserades 2 februari med Almlöf lika utmärkt som fordom. Elvira framställdes af fru Erikson, som var alldeles för svag för denna passionerade spanjorska och talade dessutom så ilande fort, att man knappt kunde följa med hvad hon sade. Man ansåg, att Fanny Hjortsberg bort få försöka sig i rollen. Charlotta Ficker som Berta var själfullare än hon på länge varit. Emedan Fr. Kinmanson blifvit opasslig, hade Dahlqvist på en enda dag slagit i sig Valeros' roll, som han spelade bra. Freja säger att "han närmar sig både i sitt spel och deklamation den sanna konsten, hvars höjder ej böra vara oupphinnliga för en så rikt begåfvad natur som hans." I "Förställda enfaldigheten" var fru Erikson förträfflig som baronessan, och Hyckert hade på ett lyckligt sätt efterträdt Torsslow i den äkta mannens svåra roll. Malla Höök som den påklädda kammarpigan "spelade med en sanning, som gränsar till illusion", säger Aftonbladet.
Då spelårets tvenne första maskeradbaler endast samlat en föga talrik publik, hittade man på att locka folk till de bägge sista genom att anordna ett lotteri utan insatser. Det lyckades också vid den följande, den 11 februari, då biljetterna blefvo närapå slutsålda. Vid midnatt nedsänkte sig Fortuna i moln jämte nummerkollektörerna och efter ett tal på vers började dragningen. De tjugutre vinsterna uppvisades i förseglade konvolut och utropades, hvarefter Fortuna drog nummerlapparna och fanfarer hälsade de lyckliga vinnarna. Vinsterna måtte bestämdt icke varit särdeles lockande, ty spelårets sista maskerad 29 april blef ej besökt af mer än omkring 500
