Hoppa till innehållet

Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/166

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

160

representationer af denna opera, hvilka för K. teaterns räkning gifvas, tills vidare bestämma en förhöjning i de vanliga entrépriserna i likhet med hvad för de första representationerna af operan 'Robert af Normandie' ägde rum. Stockholm 20 januari 1841.» Freja anmärkte genast: »Denna köpmansspekulation af 25 procents förhöjning på biljetterna klandrades redan vid 'Robert'. Då man får betala uselheterna till vanliga pris, kunde man någon gång få valuta för sina pengar.» — Vincenzo Bellini (1801—1835) är bland Rossinis efterföljare onekligen den själfständigaste och egendomligaste, om han också icke ägde dennes genialitet. Hans arbeten hade redan under hans korta lefnad förskaffat mästaren europeisk namnkunnighet, italienarna kallade honom musikens Rafael, och det var sålunda alldeles icke för tidigt, att han omsider föreställdes äfven för vår publik.Anm Man förvånade sig bara öfver att teaterdirektionen för detta ändamål utvalde hans minst lyckade opera »la Straniera» (premiär i Milano 1828), efter tyskt mönster här kallad »den Okända», ett bland de första ungdomsförsöken af en adertonårig hypokondrisk, svärmande yngling à la Werther, hvilket af utlandets kritik ställts på ett tämligen lågt rum. Den egendomliga melankoli och sentimentalitet, som i allmänhet utmärker Bellinis melodier, finnes här i öfverflöd, och då den skäligen klena libretten också är ovanligt gråtmild, smälte de framställda personligheterna alldeles bort i känslopjunk, en omständighet som ingalunda bidrog att i längden hålla publikens intresse uppe. Det hela är som en skön eolsharpa, där man ofta igenfinner samma ljuft