Den belgiske violinisten Théodore Hauman, en af den mirakulösa skolans allra förnämsta representanter i det dåtida Europa, uppträdde å K. teatern tre gånger efter pingst med början 18 maj, då han väckte stort uppseende hos den fåtaliga publiken, som med stormande bifall ägnade honom sin entusiastiska hyllning. Hans mekaniska färdighet och herravälde öfver den nyaste skolans alla »tours de force» såsom dubbeldrillar, dubbelstackaton o. d. stod tämligen nära Ole Bulls beundransvärda trollkonster. Men trots lysande recensioner i Aftonbladet, i Freja och Biet, och trots att hans namn trycktes med fetstil å affischerna, blef det ej mera folk de andra gångerna heller. Icke ens hans konsert i Ladugårdslands kyrka kunde, ehuru den gafs till förmån för »Samfundet till arbetsflitens befrämjande», samla fullt hus. Det blef icke såldt för mer än 345 rdr bko, men till följe af att kyrkorådet efterskänkte hyran för kyrkan 200 rdr bko och hofkapellet sina 150 rdr bko till pensionskassan, kunde han öfverlämna 144 rdr bko till det välgörande ändamålet. Han fick trösta sig för sina ekonomiska motgångar med ledamotskap i Musikaliska akademien och vasaorden i briljanter.Anm
Icke heller Frans Berwalds konsert i samma kyrka lockade mer än 300 personer, ehuru han endast begärde 1 rdr bko för biljetten. Då omkostnaderna stego till 500 rdr bko, fick han sålunda betala 200 rdr bko för besväret att resa hit från Tyskland och ge sina egna kompositioner. Det var hårdt, i synnerhet som de till på köpet ej gjorde sig gällande i en tom kyrka. — Däremot blef det fullt hus på en
