324
Fanny Persiani föddes i Rom 1812, gifte sig 1830 med kompositören Giuseppe P. och dog 1867 i Passy nära Paris. Sin utbildning erhöll hon af sin fader, den berömde tenoren Nicolò Tacchinardi, som på sin landtegendom utanför Florens hade för sina elever byggt en liten teater, där hon uppträdde som primadonna. Offentligt lät hon först höra sig i Livorno 1832 med stor framgång och ansågs efter ett par år för en af Europas förnämsta sångerskor. Donizetti skref 1834 i Neapel sin »Lucia di Lammermoor» för henne, och denna roll blef sedan hennes främsta jämte Linda, Zerlina och Elvira i »Puritanerna» (häraf måhända förväxlingen med don Juans Elvira). 1837—1848 glänste hon i Paris och London. Senare sjöng hon i Holland, Ryssland och annorstädes, men lämnade scenen för alltid 1858. Isak Berg, som kände hennes fader sedan sin vistelse i Italien, försökte 1850 att få henne till Stockholm, men ryssarna bjödo som vanligt öfver, så att däraf blef intet. Jenny Lind, som hörde henne i Paris 1842, yttrade: »Hennes sång är smak från början till slut. Man kan icke tänka sig något mer fulländadt».
Sid. 150.
I Dahlgrens Anteckningar uppges genom tryckfel sista föreställningen af »Oxmenuetten» ha ägt rum 1841 i st. f. 1840.
Sid. 160.
Vincenzo Bellini var född i Catania och fick också där sin graf. I en af de tolf klumpiga fyrkantiga pelare, som dela det inre af dess ståtliga katedral i tre skepp, har infällts en med en stor gyllene krans prydd sarkofag, som rymmer stoftet af den framstående kompositören, och som är försedd med en rad noter ur hans opera »la Sonnambula». På det midt i staden belägna torget Piazza Stesicoro är upprest en stor bildstod af
