med att själf klatscha smällarna med sin långa piska, hvilket sannerligen icke är lätt på scenen.
»Friskytten» gafs för fullt hus 22 februari, då Matilda Gelhaar uppträdde f. f. g. under spelåret. Hon återhördes med samma nöje som förr och delade aftonens bifall med Jenny Lind, hvilken inropades efter operans slut. Nils Almlöf utförde Kaspers roll, men det skulle han låtit bli, ty åhörarna längtade hela tiden efter Lars Kinmanson eller Johan Fahlgren i partiet.
Emilie Högquist hade sin recett med alla biljetter utsålda 25 februari, då efter sex års hvila Delavignes präktiga versifierade femaktskomedi »Giftermål på gamla dagar» återuppfördes med henne f. f. g. i Hortenses roll. Almlöf spelade sin gamla roll, den äkta mannen, och Lars Hjortsberg var vännen Bonnard, lika utmärkt som fordom. Charlotte Erikson, hvilken förut återgaf den unga fruns roll, hade nu öfvertagit tanten, och Stjernström försökte ersätta Torsslow såsom den förföriske grefven. Stycket gick icke mer än en gång till, hvarefter det tyvärr ej vidare återkommit på spellistan. — Representationen afslutades med Mélesvilles enaktskomedi »Les vieux péchés», som, förut spelad af Delcours trupp, nu f. f. g. blef gifven på svenska i Mannerhiertas öfversättning benämnd »Ungdomsminnen». Lars Kinmanson imiterade med mycken framgång mr Francisque såsom den f. d. ryktbare dansören, numera egendomsägare, mär i distriktet och kyrkoföreståndare, som slutligen blir gift med sin granne markisinnan (Ch. Erikson), med hvilken han upptäcker att han haft ett pikant ungdomsäfventyr. Hennes nevö (Stjernström) lyckas
