sin forna roll som förföraren lord Clarendon, liksom Hjortsberg sin som Eugenies fader. Salongen blef utsåld, ehuru först samma afton och då till vanliga pris. Efter att ha gifvits ännu en gång, ehuru för endast halft hus, försvann stycket för alltid från spellistan.
Första maj spelades icke på teatern. Det var också en strålande dag, vackrare och varmare än sedan sju eller åtta år tillbaka, en verklig vårens fest. Djurgården vimlade af ekipage och promenerande, ehuru ingen grönska kunde spåras på marken. De kungliga damerna gjorde Djurgårdspromenaden i fyra vagnar, och kronprinsen visade sig till häst med talrik svit.
Charlotte Ficker, som i slutet af april förlofvat sig med Nils Almlöf, fick sin recett 4 maj, då dramen »Feodor och Maria» (se del IV sid. 58) för fullsatt och förtjust salong repriserades med Almlöf som Menzikof, Stjernström och Charlotte Ficker i titelrollerna. Den senare passade dock ej för den allvarsamma, larmoyanta uppgiften. Därefter gafs »Postiljonen», där hon däremot hade en af sina lyckligaste roller. Efter att ha gifvits 6 och 8 maj för knappt mer än kvällskostnaderna återkom »Feodor och Maria» aldrig mer på repertoaren.
Spelårets stora händelse inträffade omsider 10 maj, då f. f. g. i dess helhet hos oss uppfördes Meyerbeer's storartade femaktsopera »Robert af Normandie», som haft sin premiär i Paris 21 november 1831 och
