lära yttre form och sken af vetenskap, under det de försummat att iagttaga det första vilkoret för en sann vetenskaplig byggnad, att gifva den en rigtig och säker grundval. Jag får äfven i detta hänseende citera min värde medbroder Eschrichts yttrande om phrænologien på naturforskarmötet i Christiania, då han säger: «Den er i de allerfleste Tilfælde aldeles ikke bygget paa en sand videnskabelig Grundvold, og klædt i Form af en Lære, vil den altid mangle en videnskabelig Læres vigtigste Characteer: Grundighed.»
Det är emellertid högst sannolikt, att hufvudets yttre form i flera hänseenden kan lemna vittnesbörd om själsegenskaperne. Jag styrkes i denna tro synnerligen af flere egenheter, som så allmänt finnas på cranier af förbrytare; men att af de få erfarenhetsgrupper, som i sådant hänseende kunna anses någorlunda säkra, vilja bygga en vetenskap, hellst med sådana anspråk som phrænlogien, är ett stort missförstånd.
Vi böra äfven besinna att phrænologiens mål är så högt, att det sannolikt till någon högre grad och på vetenskaplig väg icke kan upphinnas. Jag är öfvertygad, att ingen redbar naturforskare kan tro på möjligheten af hjernans anatomi och physiologi i längre än till förklarandet af några af dess allmännare grunddrag, egenskaper och förmögenheter. Vi måste väl erkänna, att kunskapen om byggnaden och functionerna af så många lägre och enklare organer icke är kommen längre än till de första fundamentalbegreppen. Vi tänke nu på byggnaden och functionerna af en stor del ganglier, körtlar, med flera organer, dem vi kunna genomskåda i deras sammanhang och med full klarhet medelst tillhjelp af goda optiska apparater och chemiska agentier. Hur mycket högre står icke den oändligt sammansatta hjernan, hvars enkla elementer dock endast, så vidt vi veta, utgöras af ganglii-celler och nerfrör. Skulle vi väl kunna tilltro oss att af dessa elementer, som sinsemellan
