Sida:Pickwick-klubben 1913.djvu/194

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


om sängvärmaren!' Sängvärmaren! Vem, mina herrar, bekymrar sig väl om en sängvärmare? När har väl en mans eller kvinnas lugn blivit rubbat eller tillintetgjort av en sängvärmare, som i och för sig själv är ett oskyldigt nyttigt och jag vill tillägga, mina herrar, behagligt stycke bohag? Varför blir mrs Bardell så enträget uppmanad att icke bekymra sig om den där sängvärmaren, så framt den inte (såsom otvivelaktigt är) betyder en hemlig eld eller döljer något ömt ord eller löfte i överensstämmelse med ett på förhand uppgjort brevväxlingssystem, listigt uttänkt av Pickwick i och för sitt närda beslut att svikligen övergiva min klient, och som jag inte ser mig i stånd att förklara. Och vad menas med den där hänsyftningen på den långa diligensen? Efter allt vad jag kan fatta, måste det vara en hänsyftning på Pickwick själv, som obestridligen varit en brottsligt långsam diligens under hela denna sak, men vars snabbhet nu skall bli högst oväntat framskyndad och vars hjul, mina herrar, såsom han till sin skada skall erfara, snart skola bli smorda av er.»

Serjeant Buzfuz gjorde vid detta ställe ett uppehåll för att se, om juryn log åt hans infall, men som ingen fattade det, fann den lärde advokaten det rådligt att, innan han slutade, underkasta sig ett svagt återfall till det tragiska.

»Men nog härom, mina herrar», sade serjeant Buzfuz; »det är svårt att le, då hjärtat svider; det är syndigt att skämta, då våra innerligaste sympatier äro väckta. Min klients förhoppningar och utsikter äro förstörda, och det är intet figurligt talesätt att säga, att hennes förvärvskälla även är tillstoppad. Hyresannonsen är borta — men det finns ingen hyresgäst. Respektabla ogifta herrar gå förbi hennes fönster — men det finns ingen uppmaning till dem att förfråga sig vare sig innan eller utanför. Allt är mörkt och tyst i huset; själva gossens röst är dämpad; hans marmorkulor försummas; han glömmer det länge vanda ropet 'Böj rygg!' och hans färdighet i 'kronvägg' och 'udda och jämnt' går förlorad. Men Pickwick, mina herrar, Pickwick, den hjärtlöse förstöraren av denna lilla oas i Goswell-Streets öken — Pickwick, som tillstoppat källan och strött aska på gräsmattan — Pickwick, som i dag visar sig för er med sin hjärtlösa tomatasås och sängvärmare — Pickwick upplyfter ännu sitt huvud med fräck oförskämdhet och betraktar utan en suck den ruin han åstadkommit. Skadeersättning, mina herrar, en dryg skadeersättning är det enda straff, varmed ni kunna hemsöka honom, den enda lön, ni kunna tilldela min klient. Och om denna skadeersättning vänder hon sig nu till en upplyst, högsinnad, rättänkande, samvetsgrann, passionsfri, deltagande, förståndig jury av civiliserade landsmän.»

Med denna vackra sluttirad satte sig serjeant Buzfuz och väckte därvid domaren mr Stareleigh.

»Kalla på Elisabeth Cluppins!» sade serjeant Buzfuz med förnyad kraft en minut därefter och reste sig upp.

Den närmaste vaktmästaren kallade på Elisabeth Tuppins; en annan, ett litet stycke längre bort, ropade på Elisabeth Jupkins, och en tredje rusade alldeles andlös ut på King-Street och skrek på Elisabeth Muffins, till dess han blev alldeles hes.

Under tiden hade mrs Cluppins med mrs Bardells, mrs Sanders', mr Dodsons och mr Foggs förenade bistånd blivit hissad upp i vittneslogen, och sedan hon lyckligt och väl blivit ställd upp på det översta trappsteget, tog mrs Bardell plats på det nedersta, med sin näsduk och sina galoscher i den ena handen och en flaska, som innehöll ett gott halvstop luktvatten, i den andra, färdig för varje inträffande fall. Mrs Sanders, vars ögon voro stelt fästade på domarens ansikte, planterade sig vid hennes sida med ett stort paraply och höll sin högra tumme fast på fjädern med en allvarlig uppsyn, som om hon vore beredd att vid första vink spänna upp det.

»Lugna er, mrs Cluppins», sade serjeant Buzfuz, »lugna er, min fru! och naturligtvis började mrs Cluppins i samma ögonblick, som hon uppmanades att lugna sig, att snyfta med förökad häftighet och visade åtskilliga oroande symptomer till en nära förestående dåning.

»Kommer ni ihåg, mrs Cluppins», sade serjeant Buzfuz efter ett par oväsentliga frågor, »kommer ni ihåg, att ni en viss bestämd förmiddag i juni månad förra året befann er i mrs Bardells gårdsrum i första våningen, medan hon gjorde rent i mr Pickwicks rum?»

»Ja, mylord och jury, det kommer jag ihåg», sade mrs Cluppins.

»Vad gjorde ni i rummet åt gården, min fru?» frågade den lille domaren.

»Jag var där», fortfor mrs Cluppins, »utan att mrs Bardell visste av det; för jag ska säga er, mina herrar, att jag hade varit ute med min torgkorg och köpt mig tre marker röd, lång potatis, det blev tre pence och en halv penny för