Än mer/ at denna kropp/ at desse lemmar alla/
Et enda hufwud/ så kan biuda och befalla/
At han dem alla slät/ hwem mer ell’ mindre tål/
För med en ögna-wink/ til alt et ändamål.
Det war der Ryssen låg med all sin Hiälte-skara/
Han låg där tusen-tals/ men torde ei förswara
De första trenne Pass/ förty den Högstas hämd/
Förtog dem modet strax/ til des dem wåra/ skrämt
Wid et det bästa Pass där funne sig sex tusen;
Och deras Höfding med/ den lopp/ som undan busen.
Och war den förste/ som de swåra båden bar/
För hwilka Czaren sielf ei torde bida qwar.
Så sattes marchen fort/ man hinte til Lagena/
Där blef et Läger giort upå en natt allena
Så godt det kunde ske/ middagen därupå/
Så såg man wår Armée för Czarens läger stå.
Til talet ringa nog/ som där til matte wore/
Och wid en långsam march så mykket wärre fore/
Som folk och hästar/ där mot wanan mangel led/
Dock wäxte modet til/ fast magan litet swed.
De wore alle slätt behiärtade och glade/
Ty de en rättwijs sak och sådant Hufwud hade/
Den jämte det/ han wäl hos GUD den Högste stod/
Et Hiälte-Hiärta bar/ i hwarje droppa blod.
Det han för land och folk/ stod färdig til at wåga/
Ty fans och ikke en/ bland höga heller låga/
Som annars sinnad war/ som annat tänkte på/
Än för sin Konungs rätt/ det samma undergå.
Och se’n Hans Majestät i ögnasikte tagit/
Hur fördelacktigt här des Granne läger slagit/
Hur stort/ hur starkt/ det war/ och hwar han tiänligt fann
Med en så ringa makt det samma gripa an.
Sida:Poetiske Dikter-1713.djvu/50
Den här sidan har korrekturlästs
