Sida:Poetiske Dikter-1713.djvu/52

Din pänna är för swag/ här bör dig hålla inne/
En sådan Hiältes frägd/ en sådan Hiältes minne/
    De äska hos en Skald en werklig himla-kraft/
    Och nästan samma eld/ som sielfwa Hiälten haft.

Man lär/ se’n hundra år och hundra til/ förflutne/
Knapt tro/ hur mykket folk/ för Narwen blefwe skutne/
    Då tord’ en yngre werld/ förtällia som en dröm/
    Kung CAROLS Hiälte-mod/ hans seger och beröm/

Hwad kunde dina rim/ i sådant fall uträtta/
Ach! slika witnes-börd de wore wist för slätta/
    Besinna hwad du gör/ tänk at de store Män
    Som här af wunnit pris/ de äre döde än.

Här wände hon igen/ iag war tilreds at swara
At desse mina rim et witne skulle wara
    Hwad tid iag lefwat i/ och at naturen då
    Beflitat sig/ så högt/ som sällan wanligt/ gå

At man fördenskul ei mig borde nedertysta/
Fast iag/ med dryga ord mig ikke kunde brysta/
    En gierning dråplig stor den öfwer alt blir spord
    Behöfwer aldraminst bli konstlat genom ord.

De som til medel-måt/ och ei däröfwer/ hinna/
Dem tiänar sådant kram sig större namn at winna/
    Hwad iag beskrifwa wil; är så förundrans-rikt
    At man behöfwer konst til görat sanning likt.

Lät mig så godt iag kan med korta ord utföra/
Hwad CARL den Tolfte har sig underståt at göra/
    Och hwad han wann/ för än han nitton år har fylt/
    Där bli wäl saker af som dåga oförgylt.

At se’n han utom lands och utan swärdz-ägg segrat/
Han lik en liungeld kom/ dit Ryssens mackt sig lägrat/
    Från otti tusen man Czar Peter häpen drog/
    Wår unga Hiälte dem med otta tusen slog.