( 43 )
At jord och himmel stå / bör billigt dig tillskrifwas
Din stora undermacht / dit Demant-fasta band
Förknippar dem ihop / at alt kan gro och trifwas /
Det gör du sammaleds / det står uti din hand.
Du äst det sköna wähl dit åt wi alle fika
Hwem är så kall af art den du ei wärmer op
Du gör i tankar / oss de sälle Andar lika
Som mätta sig af luft och lefwa utan kropp.
Hwem skulle icke nu dit Paradis utwälja /
När tusen-handa godt oss wänligt låckar dit /
Hwem wil så fåfängt sig med stränga tanckar qwälja /
Och mena kärlet gör at man ei lefwer frit /
Ja / ja det blir derwid / at kärlek Seger winner;
Det gylne Äplet hör den wäna Venus til.
Ty hwilkens hiärta af en loflig låga brinner /
Har mackt och tilstånd fåt at göra hwad han wil.
Men I Högädla Twå / som denne dag förenar
Och fäster med et band som lyckan wirkat har;
Jag wet at hwar för sig den frihet högst förklenar /
Den för en liten tid Ehrt bästa Klenod war.
Högborne Fröken / när de ogemena strålar /
Den himmel-höga glanz Ehr stora fägringz prackt /
Med oförlikligt sken den inre dygd afmålar /
Och nogsamt witnar om hwad den til wäga bragt.
Så kan det annars ei än Eder wäl behaga /
At den til Eder tiänst sig willigt ställer in /
Som endast warit wärd de liufwa band at draga /
Som frihet öfwergå / o sköna Herskarin!
Han står och wet ei rät / hwad honom mera wunnit /
Ehr makanlösa dygd ell' stora deilighet.
Det wet han at de twå sig hos Ehr sammanfunnit /
Och lagat at han Ehr sig sielf til egen get.
