( 55 )
Ty som Callipe, här bör oss intet tiga /
Den Qwinna står sig slätt den mer ei kan än niga /
Oss tryter inga skäl / wår sak är öfwer klar /
Och länder i gemen alt Qwinkön til förswar.
Ifrån den första dag då Gud det stora runda /
På fasta fötter stält / beslöt han sammalunda /
At Qwinnan skulle Man til hielp och bistånd bli.
Den wisa Guden såg der intet hinder i /
Han böd dem hos hwar an sin lust och nöje söka?
Han böd dem hielpas åt til werlden at föröka /
Och Adam wiste knapt / man säye hwad man wil
Af något Paradis / då Ewa ei war til.
Hwar til så många ord / hwar til så långt tilbaka?
Den Man är usel än som lefwer utan Maka /
Så war i fordom tid / så är det än i dag /
En lag-gift Hustru blir naturens äldsta lag.
För hwad skull må då I som Äcktaståndet rata /
Det liufwa sälskap fly / en dygdig Hustru hata /
Har en ei större gunst; ei bättre tack förskylt /
Den tidt et öde Hus / med täcka barn har fylt?
En den der mången gång / ehr hela wälfärd wåller /
Ehrt yra kött i späkt och innom tygel håller /
En den Ehrt bo i ro / ehrt Huus på benen satt /
Förmedelst stora arf och rikan Brude-Skatt /
En den af deilighet och täcka seder lyser /
Och den ehr fruchtsamhet för hela werlden wiser /
En den ehrt goda spar / ehr omsorg minska lärdt /
Ehrt namn odödligt gör / ehrt minne hederwärdt.
Se der den saknad all / se der det stora hinder /
Som Mänren alt för hårdt i deras frihet binder /
