Främjar enkylt mångas bästa:
Låt af så wälsignad Stam
Wåxa opp och skiuta fram.
Telningar som Stammen pryda,
At den Swenska trygghet må
Äga folck til lita på,
Hwar det mästa har til betyda;
Låt ock mig den ähran nå,
At Grefwinnans hyllest få
Mig til hugnad framgent niuta,
Tils Jag en gång ledse wid
Rijm och sång, samt Werld och tid,
Med ett gladt Farwäl får sluta.
Til
Det Höga och Förnäma
Fruen-Timbret/
Som
Hans Kongl. Maij:tt
Och hela det Kongl. Huset til nöije/ anstälte ett Skåde-Spel.
I Stockholm, 1684. i Jan.
HWem sannar icke med når wåra Skalder skrifwa:
At Qwinnor större glants och prydnad Werlden gifwa,
Än alt hwad eljest Namn af högsta Fägring bär;
Så widt som Phoebi glants den mörcka Klimpen målar,
Och alt hwad rörsel har, med Klarhet öfwerstrålar,
Bör Qwinnan wördas högst, som Solen jämlik är.
