Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-02.djvu/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Det berättas, att i dessa dagar förslag blifvit gjordt, att uppbygga ett nytt palats åt Ärkebiskopen af Paris, som svarat, att han icke behöfde något nytt, blott han återfinge sitt gamla.

Från Afrika äro inga senare underrättelser ingångna, än de, som redan äro meddelade; men Monitören upprepar en korrespondens i ett Marseiller-blad, deri det säges, att Hertigen af Orleans qvarstannat hos Marskalk Clanzel, och skiftevis med honom kommenderar en Brigad. I motsats dertill innehåller Le Temps: "Hertigen af Orleans har endast, åt sin resa till Afrika, gifvit karakteren af ett blott besök vid Armén. Hans närvaro har gjort det bästa intryck hos våra troppar, som ofta erfara behofvet af att återknyta deras förbindelser med moderlandet. Prinsen har lemnat Oran på samma tid, som Marskalken åter begynte sitt fälttåg mot Araberna. Det fartyg, som återför honom till Frankrike, väntas den 18 till Toulon." (Hamb. Corresp.)

Franska Tidningar för den 17 Dec. förmäla, att vittnes-förhören samt den del af rättegången, som rör de anklagade från S:t Etienne, Arbois och andra orter, skulle slutas den 18 eller 19, och att derefter genast debatterna skola börjas rörande de nitton Pariseranklagade.

Journal des Débats för den 18 och 19 Dec. berättar, att tvenne märkliga dödsfall i Paris dessa dagar inträffat, nemligen Hr Lainé, President i Deputerade-Kammaren och Inrikes Minister under restaurationen, samt Grefve Rœderer, Pär af Frankrike och fordom ledamot af konstituerande församlingen. Rörande Hr Lainé tillägges, att Frankrike i honom förlorat en stor medborgare, stor talare, och tillika en i sin enskilta lefnad äfven så enkel, som dygdig man.

England.

Engelska blad af den 18 Dec. berätta, att Parlamentet i går uti Öfverhuset med vanliga formaliteter prorogerades till den tid, som vi i detta blad förut nämnt. — I går aflade Hr Humphrey, Hr Salomons motståndare, sin ed, sedan häftiga debatter i Londonska Stats-Rådet ägt rum.

Härvarande Portugisiska beskickning väntar icke den unga Prinsen af Sachsen-Coburg till London, på dess resa till Portugall, förr än under loppet af April månad.

Preussen.

Berlin den 28 Dec. H. M. Konungen gaf i går företräde åt Belgiska Ministern Grefve de Baillet, som aflemnade sitt kreditif.

Den nyligen anlände Engelska Ministern vid detta Hof, Lord William Russell, har åter afrest till London, äfvensom Franska Ambassadören vid Ryska Hofvet, Baron de Barante, efter någon tids härvaro, begifvit sig till S:t Petersburg. (Hamb. Corr.)

Tyskland.

Stuttgart den 19 December. Detta lands Ständer, som, till fortsättning af Landtdagen för år 1833, härstädes varit församlade sedan den 27 i nästlidne månad, åtskildes i dag i H. M. Konungens namn och till följe af Dess särskilda uppdrag, genom Chefen för Inrikes Departementet, Geheime Rådet v. Schlayer, som uti sitt tal betygade Regeringens erkänsla för det af församlingen ådagalaggde nit och verksamhet.

(Hamb. Corr.)

Italien.

Från Turin berättas, under den 10 December, att den nya Franska Ambassadören, Markis de Rumigny, den 7, erhållit audiens hos H. M. Konungen af Sardinien, och i dess händer aflemnat sitt kreditif.

Uti Modena har man den 6, klockan 5 och 52 minuter på aftonen, försport en temligen stark jordbäfning, uti rigtningen från Norr till Söder, och som räckt från 1 till 2 sekunder. Klockan 6 och 10 minuter följde en ny märkbarare jordstöt, nedifrån uppåt, som räckte i 2 till 3 sekunder. Hvarken Barometern eller Thermometern visade under dessa båda jordskakningar någon märklig förändring, (Hamb. Corr.)


TIDNINGS-ÖFVERSIGT.

Det i Wennersborg utkommande Vecko-Blad innehöll, under den 25 sistledne December, nedanstående insända Artikel, hvars reproducerande äfven för våra läsare icke torde sakna intresse:

LÅT ÅREN TALA.

Så säger en gammal, men derföre just icke förkastlig författare. Så tänkte äfven jag, då jag för 25 år sedan såg Tryckfrihetens ljus ånyo uppgå och hörde de jublande röster, hvarmed det från alla sidor helsades. Såsom en uppriktig vän af upplysningen fägnade dess pånyttfödelse äfven mig. De gyllne frukter, jag skådade i andanom hafva dock börjat nog mycket antaga skepnaden af parasit-vexter och synas mig kunna föranleda till följande betraktelse.

Till en början får jag säga, att jag är gammal fiende till allt politiskt käbbel, af hvad parti, som heldst. Kanske kommer detta deraf, att jag i min ungdom läste Holberg, och hans Kandestöber ser jag alltid framför mig, då jag hör en skoflickare vilja organisera armeer, en Sotare leda Kongresser, en Länsman predika liberalism o. s. v. Onekligen hafva alla dessa svagheter sin grund i den menskliga fåfängan. Hvar och en vill låta veta, att om Ödet ställt honom vid plogen, hade dock naturen kanske ämnat honom att föra en Marskalksstaf, eller bära en portfölj. För att göra detta påtagligt, måste man dagligen upptäcka misstag hos de Styrande i alla länder, hvarigenom man visar sig sjelf stå vida högre i skarpsinnighet, än de. På denna punkt mötas nu Journalisten och läsaren. Det är icke fråga om, att en författare skall göra någon viss del af den allmänna bildningen till sitt lefnads-studium, och sedan tala i frågor rörande densamma, såsom fordom. Nej, han måste genast känna allt, bedömma allt och ogilla det mesta, eljest röjer han ingen öfverlägsenhet. Talar han derjemte så alldeles menige man i lag, att denne tycker sig kunna hafva sagt alltsamman sjelf, så blir han en älsklingsförfattare. Att åter motsäga det allmänna omdömet, om det befinnes på villospår, är vådligt för populariteten. Bemälte Holberg lemnar en ypperlig teckning af detta förhållande mellan publiken och dess lärare då Erasmus Montanus vill öfvertyga bönderna, att jorden går, hvartill Pehr Degn svarar, att "om jorden, enligt hans påstående vältade sig omkring, skulle den ju falla hufvudstupa för f—n i våld, ned i h...t. Denna opposition mot den klara natursanningen upptogs med mycket bifall af bönderna, och Montanus fick stryk för sitt disputationsförsök.

Beträffande Tidnings-Litteraturen, som för det mesta uppslukat all annan, synes det mig en ledsam motsägelse, att under det dess Koryfeer yrka, att allt skall gå framåt, tyckes den sjelf gå baklänges. I min ungdom, då ingen så kallad tryckfrihet fanns, läste man Stockholms-Posten, redigerad af Kellgren; Åbo-Tidningar, utgifne af Franzén; Nya Posten, redigerad af Leopold; Den nye Granskaren, skrifven af Thorild; Journal för Svensk Litteratur, utgifven af Silfverstolpe; Lärda Tidningar af Gjörwell, och Läsning i blandade ämnen, utgifven af Georg Adlersparre, med bidrag af Leopold, Franzén, bröderna Silfverstolpe, Stenhammar, Oxenstjerna, Blom, m. fl. Man må nu tillhöra hvilken politisk opinion för dagen, som heldst, så lärer omöjligen kunna nekas, att de fleste af dessa skrifter i ädel — d. v. s. verklig — frisinnighet, likasom i kunskaper och bildning, stodo så långt öfver våra nu tongifvande Dagblad, att man har svårt att öfvertyga sig, det de tillhöra samma litteratur och ännu svårare, att den försämrade upplagan af vår periodiska press är en mansålder yngre, än den bättre. De, som jemt ropa på "tidens tecken" ber jag äfven gifva akt på detta. Jag vill ej lägga tryckfriheten denna omständighet till last; men sjelfva faktum är obestridligt. Missaktningen för en bildad läsares fordringar har nu till och med gått så långt, att en mycket spridd Tidnings dagliga tryck- och tankefel framkallat uti ett annat blad en stående artikel till deras rättande. Detta allt påminner mig om en händelse från min ungdom. Jag hade besök af en Fransman, hvilken, saknande de långa, tätt tryckta blad, hvarvid han vänjt sig, förklarade, att Sverige icke ägde någon periodisk litteratur. Jag öfversatte då för honom en mängd artiklar ur Läsning i blandade ämnen, bland hvilka jag påminner mig: "Om beskattning — Om kronoutskylders fördelning — Om reform i Religionsväsendet — Om Svenska Adelns bestämmelse — Om Theorien för Statsskulder — Om nya uppfinningar till fördel för Näringarne — Om Strafflagar — Om Lifegenskapen — Om Spannmålsbristen — Om Skjutsinrättningen i Sverige, — Om Svenska Tryckfriheten" m. fl. och jag sökte äfven göra honom uppmärksam på värdet af de uti denna Tidskrift införda, ypperliga Skaldestycken. Fransmannen medgaf, att ingen Tidning i hans land kunde uppvisa ett större antal upplysande och förädlande uppsatser. Om denna man nu återkom och af mig önskade en redogöselse för hvad vår periodiska litteratur vunnit under de sednare 30 åren, samt några profbitar af skrifsättet i våra mest lästa blad, skulle jag sannerligen befinna mig i förlägenhet. Min tillflykt blefve då några Landsorts-Tidningar, hvilka onekligen vunnit under de sednare åren.

Man får dock, som sagt, icke lägga sjelfva Tryckfriheten ofvannämnde förfall till last. Den har äfven myckets godt med sig. Men derför, att elden är ett oumbärligt element, böra icke gossar leka med den, sveda de förbigående med svafvelstickor i synen eller kasta svärmare in i husen. Så ungefärligen förekommer mig det bruk af Tryckfriheten, som af en mängd Dagblads-Skribenter blifvit gjord, så olikt den föreställning jag hyser om den heliga eldens vårdande. Det gifves i min tanka tvenne sätt att tillvägabringa en förbättring i denna vigtiga angelägenhet för ett upplyst folk, så att vi slutligen icke må blygas för utlänningen och våra efterkommande. Det ena vore, att de litterära Pandurer, som brast dagblads-litteraturen i vanfrejd och som säga sig arbeta endast af fosterlandskärlek, ville lemna ett prof af denna patriotism derigenom, att de upphörde att skrifva, då troligen våra bättre författare, hvilka möjligtvis nu skygga något för sällskapet, kunde nedtråda på banan. Men då ett sådant offer åt fosterlandets bildning svårligen lärer kunna väntas af våra Bruter, återstår endast det andra alternativet. Sveriges snillen — hvarpå lyckligtvis icke är så stor brist, ehuru den så kallade fria pressens målsmän behandla dem som skolgossor — hafva, i min tanka, hittills, med få undantagt alltför likgiltigt afsett denna bildnings fråga. Att de i alla fall, om de vilja, äro tongifvande, lärer ej betviflas. En och annan kraftfull protest mot det hejdlösa okynne i tal och skrift, som vanhelgat de sköna orden: "frihet och upplysning," har, så vidt jag kunnat märka, gjort en underbar verkan. Ingen lärer fordra, att våra tänkare och snillen skola blifva dagblads-utgifvare. Men vi hafva tidningar nog. Det är blott författare som felas. Vi hafva nyligen haft ett lysande exempel, att hvad som talas från en landsorts-tidning, genljudat öfver hela Sverige. Om derföre yttrande-rättens missbruk onäpst fortfara, om publicitetens Fasces — ett vördnadsbjudande tecken för hög och låg — icke ryckas ur befläckade händer; och om vi skola blygas för någon del af vår frihet, hvaröfver våra förfäder varit så stolta, så faller, i min tanka, skulden derför på dem, som kunnat, medan ännu tider är, hejda det onda, men icke velat det.

Landtman.

Noterad VexelKurs på Stockholms Börs, Thorsdagen den 31 Dec. 1835.

Uti Svenska Bankosedlar
London 11 R:dr 47 sk. 58, 60, 75 d. d.
Hamburg 127 1/2 sk. 37, 67 d. d., 126 1/2 90 d. d.
Haag att bet. i Amsterdam 119 sk. 20 d. d.
Paris 22 7/12 sk. 60 d. d.
Köpenhamn 64 sk. 8 d. d.
Medel-Kurs.
H. Banko 127 sk. 3 rst

Stockholms Borgerskaps Femte Klass, kallas att Fredagen den åttonde Januari 1836, klockan Tolf på dagen, hos Magistraten sig infinna, för att välja en Ledamot ibland Borgerskapets äldsta, i stället för en, som befattningen sig afsagt. Stockholms Rådhus den 18 Dec. 1835.


Enligt till Kongl. Öfver-Post-Direktörs-Embetet ingången rapport, är Postjakten S:t Johannes af is hindrad att tills vidare fortsätta dess vanliga fart emellan Ystad och Greifsvald, och kommer, i följd häraf, brefvexlingen under tiden på kontinenten att endast gå öfver Danska Staterna; hvilket så väl till korrespondenters och resandes, som samtlige Postförvaltares underrättelse härmed tillkännagifves. Stockholm den 23 Dec. 1835.

E. Lagerheim.
A. W. Grundelstierna.

Till följd af Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, blifver vid nästinstundande års början ett Postkontor, under namn af nya Kopparberget, inrättadt i Örebro Län nära intill nya Kopparbergs Kyrka, och vid samma tid en ny postgång tvenne gånger i veckan fram och åter, öppnad emellan nämde Postkontor och Arboga; hvilket Kongl. Öfver-Post-Direktörs-Embetet till vederbörande korrespondenters underrättelse härmed velat kungöra. Stockholm den 17 Dec. 1835.

E. Lagerheim.
A. W. Grundelstierna.

= Uti Nådig Skrifvelse till Krigs-Collegium har Kongl. Maj:t å Krut, som nästa år till inrikes privata behof utur Kronans Förråder försäljes, behagat fasställa följande pris, nemligen: å Bergs- och Styckekrut 38 Rdr Centern, samt å Handgevärskrut 42 Rdr Centern, allt B:ko; hvilket härigenom kungöres, äfvensom att betalningen för Krut, som på behörige och, enligt Kongl. Krigs-Collegii Kungörelse den 5 Oktober 1812, styrkte ansökningar, direkte utur Kronans Förråder aflåtes, bör hädanefter nedsättas här i Stockholm uti Rikets Ständers Bank för Kongl. Collegii räkning, Kassan N:o 1, samt i Landsorterne uti Ränterierne, och att Kongl. Collegium, på privata personers dit inkommande behörige ansökningar om inköp af smärre krutpartier, dem emot fastställd betalning beviljar. Hvad åter beträffar det Krut, som privilegierade krutförsäljare afyttra, utfärdas tryckt Minuterings-Taxa derå, efter de grunder, Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 28 Nov. 1815 stadgar, hvilken Taxa i Krutförsäljningsbodarne bör finnas anslagen och vid Tjugo (20) Riksdalers vite, samt förlust af krutförsäljningsrättigheten icke får öfverskridas. Stockholm den 31 Dec. 1835.


Kongl. Kommerse-Collegium har härigenom velat till vederbörandes kännedom meddela, att Handlanden i Corfu, Fredrik Gysi, blifvit förordnad till Svensk och Norrsk Vice-Konsul för Joniska Öarna. Stockholm den 21 December 1835.


Enligt Kongl. Maj:ts den 14 sistl. November i Nåder utfärdade privilegium för Stora Kopparsbergs Län och Bergslags Enskilda Bank, skall Bolaget före Bankens öppnande låta i Stats-Tidningen kungöra hvilka personer, som komma att underskrifva Bankens förbindelse. Bank-Direktionen, som vid Bolagsstämman den 5 nästl. Oktober, fått sig uppdraget, att vidtaga alla de åtgärder, som för Bankens snara öppnande erfordras, anser sig derigenom befullmäktigad, att, till underdånig åtlydnad af Högstberörde Nådiga föreskrift, å Bolagets vägnar tillkännagifva, att tvenne utaf de i 10 §. 1 mom. Bolags-Reglorne omförmälde Sex Direktions-Ledamöter, hvilka äro Bergshauptmannen G. Tham, Öfverste-Löjtnanten och Riddaren C. Törnebladh, Lands-Kamereraren P. J. Lindbom, Bergs-Rådmannen E. G. Fornmark, Bruks-Patronen H. Grahn och Handlanden M. W. Collén, komma, jemnlikt 12 §. i nyssberörde Reglor, att underteckna alla Bankens förbindelser, som derjemte blifva af Bankens Kamererare C. D. Jederholm contrasignerade. Fahlun den 23 December 1835.

Bank-Direktionen.

Genom dödsfall är ett Pensionsrum ledigt uti den under Kongl. Drottninghus-Direktionens förvaltning ställde, af Enkefru von Balthasar stiftade så kallade Kniggiska Pensions-Fonden. I enlighet med hvad Testamentgifvaren föreskrifvit, meddelas till sökandes efterrättelse, att i torftighet stadde ogifta Fruntimmer eller Enkor af meddelklassen kunna, till erhållande af nämnde Pension, ingifva sina till bemälte Kongl. Direktion ställde ansökningar, åtföljde af vederbörande Presterskaps betyg öfver så väl deras fräjd, ålder och behof af understöd, som ock hvad befattning eller yrke Fadren, eller om de varit gifta, mannen i lifstiden innehaft.

Ansökningarna med erforderliga handlingar böra före den 15 Jan. nästk. år vara inlemnade till Kamereraren Thunman, boende uti Drottninghuset vid Johannis östra Kyrkogata. Stockholm den 11 Dec. 1835.


Notifikationer.

ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL

= Enligt utfärdad Årsstämning inkallar Rådhus-Rätten i Götheborg afl. Mussikläraren Carl Schvarz' samtliga Borgenärer till den 11 Maj nästk. år 1836, kl. före 12 å dagen, att sina fordringar skriftligen eller muntligen anmäla, vid förlust af all rätt och talan å desamma, hvilket härigenom kungöres tredje gången.

= Genom utfärdad Årsstämning har Rådhus-Rätten i Göthehorg inkallat afl. Handlanden Olof Melins och hans äfven aflidna Hustrus Maria Sophia, född Fålling, samtlige Borgenärer till den 25 Maj nästk. år 1836, kl. före 12 å dagen, att sine fordringar muntligen eller skriftligen anmäla, vid förlust af all vidare rätt och talan å desamma; hvilket härigenom kungöros tredje gången.

= Efter derom gjord ansökning har Kongl. Maj:ts och Rikets Götha Hof-Rätt, genom Årsstämning denne dag, kallat afl. Löjtnanten Lars Linroths och hans efterlemnade Enkas Fru H. Louise Linroths, född Friherrinna Posse, samtlige Borgenärer, att, vid talans förlust, inom eller sist å Fredagen den 20 Maj nästk. år 1836, sjelfve eller genom Laga Ombud, inför Kongl. Hof-Rätten, vid upprop kl. 11 och sednast före 12 på dagen, deras fordringar så anmäla, som Konkurs-Lagen föreskrifver; dock hindrar ej denna åtgärd fordringarnas utsökande under anslagstiden; hvilket tredje gången kungöres. Jönköping den 13 Maj 1835.

= Ås Härads-Rätt kallar härmed Landtbonden Johannes Johanssons i Aspanäs och hans Hustrus samtlige Borgenärer, att sina fordringar, vid talans förlust, bevaka före kl. 7 på aftonen å andra Rättegångsdagen af 1836 års Vinter-Ting med nämde Härad i Wäby.