Dec.: Handlanden Mezger, Handlanden Digel med Son, Handlanden Ziegler, Handlanderne Jakob och Johannes Hauler, Löjtnanten Wahrberg. Den 2 Jan. Stadsmäklaren Bleij; den 5: Köpmannen Schumacker, Kocken Thorup, Possessionaten Schmidt, den 6: Köpmannen Mohr, Köpmannen Movinckel.
NORRSKA UNDERRÄTTELSER.
Christiania den 7 Jan. De framsteg Finmarkens Amt sedan Föreningen gjort i kultur och välstånd, kunna fullkomligt jemföras med de öfriga Amternas, och städerna norr om Polarcirkeln, men i synnerhet Tromsöe och Hammerfest, skola törhända snart kunna räknas bland de betydligare i landet. Hufvudsakligen grundar sig detta förhållande väl på en upplyst Regerings åtgärder, men bland privata företag i dessa fjerran trakter, förtjenar väl intet den uppmärksamhet som Alten-Talvigs Kopparverk, tillhörigt ett Bolag i England och under den verksamma och upplysta Hr Crowes Direktion. Verket upptogs först år 1826, och hade entreprenören då mycken svårighet att förmå de till största delen nomadiska Horder, som äro glest spridda öfver dessa trakter, till det slags verksamhet, som fordras för verkets drift. Men denna svårighet är nu öfvervunnen. Verket räknar redan öfver 400 ständiga arbetare, har tillräcklig tillgång på malm och är i jemn framgång. Vid verket finns en jernväg, kanske den enda i landet. Då i närheten af kopparverket ingen kyrka finns, har Kongl. Maj:t, under den 23 i förra månaden, på Direktionens och arbetarnes underdåniga begäran, i nåder tillåtit uppförandet af ett kapell vid ofvannämde kopparverk.
= Kongl. Maj:t har, under den 1 dennes, i nåder befallt, att följande Lagförslag skola föreläggas nästkommande Storthing:
1:o Om meddelande af stads-privilegier för marknadsplatsen Levanger, i norra Trondhjems Amt; ett förslag, hvars antagande som lag säkert kommer att blifva af högsta vigt, så väl för Amtet, som för nästgränsande Svenska provinser, då Levanger redan i en följd af år varit förnämsta platsen, der begge rikenas nordliga provinsers invånare utbytt sina produkter. Redan innan Jemtlandsvägen anlades, passerade omkring 4000 lass under marknadstiden mellan Levanger och Sverige, en kommunikation, som nyssnämde väg, i förening med stadsprivilegierna, kan antagas i hög grad befordra. Levanger, som 1801 endast hade 345 invånare, räknar nu omkring dubbelt antal.
2:o Ett Lagförslag om utvidgade handelsrättigheter för lastageplatsen Tvedestrand i Nedenäs och Råbygdelaugets Amt. Ehuru de fördelar som man af detta förslags antagande kan lofva sig, icke kunna jemföras med dem som föranledas af Levangers upphöjande till stad, kan dock med säkerhet antagas, att stadsrättigheters meddelande åt denna plats, genom spridande af en större verksamhets och lättnad för handeln skall vara till stor nytta så väl för sjelfva stället som för kringliggande orter.
3:o Förslag till en lag för handtverkerierna. Detta förslag går ut från den principen, att hvarje person äger att fritt utöfva sin profession, och handtverksskråns upphäfvande i de fall, då de nuvarande skråmästare derom förenas eller med döden afgå.
= Under samma dag, har Kongl. Maj:t i nåder bestämt, att å den budget öfver statens inkomster och utgifter, som skall föreläggas nästkommande Storthing, skall uppföras en summa af 2000 Sp:dr årligen till understöd för Kongl. Sällskapet för Norriges Väl, hvars bemödanden för åkerbrukets och husflitens uppkomst mer och mer erkännas. — Äfven skall å budgeten uppföras en summa af 800 Sp:dr årligen till understöd för Ritskolan i Bergen.
= En post till paketers befordran emellan Christiania och Christiansand är för offentlig räkning satt i gång från början af denna månad.
= Det har lyckats polisen i Christiania att ytterligare återfå 4500 Sp:dr af de 64,000 Sp:dr, som stortjufven O. Höiland förledet år bortstal ur Bankens källare.
UTRIKES UNDERRÄTTELSER.
Spanien.
Madrid den 19 Dec. (Korr. Art.) "De depescher som med kurir hitkommit från General Palarea, rörande de fördelar han vunnit öfver Karlisterna i Arragonien, hafva på sinnesstämningen härstädes haft en för Regeringen gynsam verkan. Som bekant är, slog han med 3000 man, 7000 Karlister, ehuru hans troppar af marscher och den oblida väderleken voro inemot uttröttade, och en del barfota. Två gånger anföllo de fienden, först på höjderna vid Tejeras, vid staden Miralgon, och sedan på höjderna vid Molina, begge gångerna med bajonetten. Utom 400 man dödskjutna på fältet, förlorade Karlisterna flera ammunitions-vagnar. General Palarea var nog lycklig att frälsa 200 Sappörer af Drottningens armé, tillfångatagna den 12, och bland dem 2 Officerare, som skulle skjutas samma dag. Depescherna skildra hela denna insurgentstyrka såsom nedergjord och skingrad. Rapporten meddelades genast i ett bihang till Gazeta,, och utdelades åt ledamöterna i de båda Estamentos, vid deras sammanträde kl. 1 middagstiden, samt lästes af dem med stor tillfredsställelse. På aftonen afsändes en kurir till General Palarea, för att kontramandera de instruktioner han, få dagar förut, med en dylik lägenhet fått sig tillställda. Han hade erhållit befallning att aflemna befälet till General Nogueras, en välkänd Arragonesisk Chef. Följande dagen fick han order att bibehålla befälhafvarebefattningen. Publiken, som dagen förut hade beskyllt honom för modlöshet, är nu färdig att upphöja honom till skyarna."
"Den fara, som hotade S:t Sebastian, är likaledes försvunnen, ty underrättelse har inlupit att den belägrande hufvudstyrkan upphört att bombardera staden, till följd af några rörelser af Generalerna Espartero och Evans i grannskapet af Vittoria, och af General Cordova vid Logrono. Man berömmer i högsta grad de Brittiska krigsskeppens och ångbåtarnas bemödanden att skaffa hjelp åt denna vigtiga ort. Spanska Regeringen är så tillfredsställd mrd Brittiska flottans åtgärder för frihetens och Donna Isabella II:s sak, att förste Ministern i går, på Drottningens vägnar, säges ha undertecknat en anhållan, att Engelska Regeringen måtte tillåta Lord John Hay, den äldste Engelske Marin-officeren vid denna station, att få bära Carl III:s orden. Hans uppförande har vunnit allmänt bifall. Öfverste Wylde tros erhålla en annan militär-orden."
"De senaste nyheterna från norra armén förmäla, att rymningar alltjemt fortfara bland Karlisterna. Vintern är ganska besvärlig för många af dem, som blifvit tvungna att strida för Don Carlos' sak."
"Sedan en Franciskaner-munk arresterades i Logrono, har man uppsnappat en brefvexling, deri han beskylles att ha varit uppbördsman för penninge-sammanskott åt Karlisterna i norra landet. Bland hans papper funnos några, som bevisa, att flera af hans medbröder i det stora Franciskaner-klostret i nämde stad deltagit i samma brott. Åtskilliga arresteringar ha der ägt rum, äfven som militär-poster äro utsatta kring klostret." (Times.)
Sachsen.
Dresden den 28 Dec. I går blef H. M. Konungens 80:de födelsedag härstädes högtidligen firad. I daggryningen förkunnades högtiden af kanonskott, klockringning och musik från Kreutz-tornet. Kl. 1/2 9 f. m. afgick en Deputation af stadens autoriteter m. fl., jemte 80 unga damer, till slottet, för att hos H. M. aflägga lyckönskningar. Under vägen och i slottets grannskap slöto en mängd af stadens invånare sig till deputationen, äfvensom deputerade från Kommunalgardet och representanter af Stadsförsamlingarne. Deputationen öfverlemnade åt H. M. en till minne af dagens högtidlighet slagen skådepenning, och damerna tillställde Högstdensamme för tillfället författade verser. Då Konungen, sedan deputationen afträdt, visade sig i ett öppnadt fönster, hördes högljudda och enhälliga glädjerop från den utanföre församlade folkmängden. Kl. 10 hölls gudstjenst och Tedeum. Hittebarnen uti de särskilta milda stiftelserna erhöllo frikostiga gåfvor, äfvensom hufvudstadens fattiga; och på aftonen voro alla offentliga byggnader rikt illuminerade.
Vår älskade Monark fulländade denna dag sitt 80:de lefnadsår; hvilket, så vidt kändt är, ännu icke inträffat för någon af Sachsens framfarne Regenter. Ty, om äfven forntidens kronologi icke i detta afseende lemnar någon upplysning, så kan man dock antaga, att sedan den tid då Markgrefve Konrad den Store, år 1127, erhöll ärftlig besittningsrätt af Meissen, hafva få ättlingar ur Huset Wettin uppnått 70 års ålder, eller derutöfver, bland hvilka senare vår oförgätlige Fredrik August framför andra utmärker sig.
Äfven uti andra städer i riket firades denna dag med innerligt deltagande. I Leipzig förenade sig Autoriteterna, Garnisons-officerarne, Borgerskapet, de Studerande m. fl. till en högtidlig fest. Redan förut hade två deputationer, den ena från Universitetet, den andra från Stads-Rådet och stadens Förvaltning, afgått till Dresden, för att, i staden Leipzigs namn, till H. M. frambära invånarnas lyckönskningar, och för att åt H. M. öfverlemna en pergamentsrulla, med följande Latinska inskrift: "Pro Salute Antonii Regis Saxoniæ, Patris Patriæ, Pii, Justi, Clementis, såsom ett bevis på invånarnas vördnad och kärlek.
H. M. Konungen har utfärdat följande kungörelse: "De flerfaldiga bevis af innerlig kärlek och tillgifvenhet, hvilka under dessa dagar, i anledning af min, genom den Gudomliga Försynens nåd, uppnådda 80:de födelsedag, jag på nytt emottagit af mina undersåtare af alla klasser och stånd i alla orter i landet, men i synnerhet af invånarne i mitt Residens och Dresdner Amts-landskapet, hafva varit i högsta grad dyrbara för mitt hjerta. Jag finner mig föranlåten att offentligt förklara dessa mina känslor, och derföre tolka min hjertliga, faderliga tacksamhet. Måtte det sköna bandet af ömsesidig kärlek allt mer och mer kringsluta Sachsens Furstar och Folk!" Dresden den 29 December 1835.
- (Undertecknadt:)
- "Anton."
- (Pr. St. Zeit. och Hamb. Corr.)
Bayern.
München den 23 Dec. Den beklagligen, allt för tidigt aflidne, allmänt saknade, Hertig August af Leuchtenberg, har, i sitt testamente af den 16 Dec. 1834, tillagt staden Eichstädts fattiga en donation af 50,000 Floriner, hvaraf, enligt närmare förordnande af Hennes Kongl. Höghet Hertiginnan af Leuchtenberg, såsom förmyndare för den ädle gifvarens höga anförvandter, och af Prins Carl Theodor af Bayern, såsom Testaments-exekutor, en anstalt till fullväxta fattigas sysselsättning, och en arbetsskola för fattiga barn skola bildas. (Hamb. Corr.)
Holland.
Från d. 19 till d. 20 dennes rasade på kusterna af Norra Holland en ytterst häftig storm, hvilken på åtskilliga punkter af fördämningarne förorsakade betydlig skada. På ett ställe blef, till exempel, stenbeklädnaden helt och hållet förstörd på en längd af 1,800 och en bredd af 6 alnar. Den stora sjödammen led äfven mycket. Hafvets våldsamhet, på denna sida, skall ha varit sådan, att ingen erinrar sig något dylikt, och att blott stormfloden, år 1807, dermed kan förliknas. (Hamb. Corr.)
BLANDADE ÄMNEN.
Utdrag af ett bref från en resande Landsman, dateradt München den 18 sistl. November:
- (Slut från N:o 8.)
Efter några timmars uppehåll i Meissen, anlände jag d. 16 Ang. till det Tyska Florentz. Den månad, som jag der tillbragte, står för mig såsom en af mitt lifs intressantaste Epoker. Dresden har så mycket att bjuda, både i natur och konst; man upptäcker der med hvarje dag nya skatter; man ser och lär och njuter; en vecka der är rikare än år på andra ställen. Raphaels Madonna, Tharand och Tieck på en och samma fläck af jorden — är verkligen för mycket, helst man inom tolf timmar kan besöka alla tre. Sådant kunde minuteras ut på åratal, och ändå vara nog. Min dagbok är full af Dresden — och jag kan verkligen med godt samvete säga, att jag hade nytta och gagn af hvarenda qvart, som jag der lefde. Den hederlige gubben Böttiger var sjelf min outtröttlige ledare genom samlingarne af Antikens sculptur, Mengsska Museum genomgick jag bit för bit med honom och den bekante Prof. Reichardt, som i 15 år lefvat i Rom och nu är anställd såsom Director vid Berlinska Museum. Jag har af deras samtal, förklaringar och tvister rönt mycken nytta för mina studier här i Glyptotheket, der jag måst taga mig ut på egen hand. I det Kungliga Målnings-Galleriet försummade jag ingen dag mitt besök, och hade der flere gånger den treflige Dahl eller också Prof. Vogel till mina ledare. Det uppgick för mig en ny verld under dessa veckor, en verld, hvars morgonrodnad förut blott färgat min inbillning. Aftnarna tillbiagte jag nästan alltid hos Tieck, och hvarenda af dem är mig oförgätlig. Första gången hörde jag honom läsa "die verkehrte Welt" och hur — behöfver jag ej säga. I synnerhet fann jag hans föredrag i komiska och humoristiska stycken oöfverträffligt. Han visade mig oändligt inycken godhet och såg ej gerna, att jag någon enda qväll uteblef. — Tusende helsningar från den gamle älskvärde gubben Tiedge, som jag några gånger besökte. — Till det förtjusande Tharand gjorde jag utfarter. Det är skönt, som en dröm, och först i Saltzkammergut har jag mött en natur, som dermed kan jemföras. Den, som med prosaiskt lugn kan se något sådant, är värd att hela sitt lif se Svenska trädesgärden, och på dem begagna det ypperliga fårbetet. I Sachsiska Schweitz ströfvade jag fyra hela dagar omkring, ensam, med stafven i hand, och lemnade ingen enda skön punkt obesökt. Med smärta ryckte jag mig från Dresden, sedan min månad flugit förbi; men jag kände, att jag af denna månad hade godt för hela lifvet. Cholerans utbrott i Italien tvang mig att nu något ändra resplanen, och att, i stället för att direkt fara till München, först taga vägen åt Wien. Underrättelserne från Italien voro så obestämda, och mina vänner i Dresden rådde mig att dröja i Wien eller München, till dess sjukdomen resolverat sig. Öfver Töplitz reste jag derföre till Prag, och sedan vidare till Österrikes glada Kejsarstad. I tre veckor dröjde jag der och gjorde under tiden äfven en resa till Pressburg på Donau, för att lära känna en del af Ungern.
Jag är glad att hafva lärt känna Wien och ändå mera glad, att jag kommit derifrån. Denna nöjenas stad med sitt sprittande folklif utöfvar en egen trollmakt öfver den alfvarsamma Nordbon — och han får se sig om, att ej blifva indragen i en hvirfvel, för hvilken han ändå ej rätt vill passa. Jag kan ej neka, att min vistelse der i alla fall var ytterst angenäm och derjemte verkligen instruktif. Wien äger verkligt Kejserliga konstskatter, och dessutom nu en svärm med författare, som föresatt sig att hjelpa upp Kejsaredömets litterära anseende. Grillparzer står främst. Jag var dagligen med honom tillsammans och har sällan träffat en mer älskvärd och godsint menniska. Hans sista skådespel: Traum ein Leben gör nu mycket uppseende på Burgtheatern. Bauernfelds nyaste komedi: Bürgerlich und Romantisch äfvenså. Bland Episka Skalder utmärker sig en ung Frankl, hvars senaste produkt Columbus i sex sånger snart lemnar pressen. Jag hörde den föreläsas ur manuskript. Författaren hade hört talas om Franzéns poem med samma namn, men kände det ej. — I den ryktbara Orientalisten Joseph v. Hammers hus var mötesplatsen för litteratörer från alla verldsdelar. Thorsdagsaftnarne voro der i synnerhet lifliga. Kl. 9 på qvälln serverades då kaffe, the och drufvor för Tyskar och Italienare, Turkar och Araber, Amerikanare och Svenska Docenter. Till det intressanta Riddarslottet Laxenburg gjorde jag en färd, tillsammans med Grefve Bjelke, Hagberg, unge Benedicks och en Dansk Prest.
Från Wien till Saltzburg reste jag helt långsamt med en gemen Lohnkutscher, och slet i fem dygn bra ondt, men hade deremot tillfälle att få dröja vid de många punkter på denna väg, som taga den resandes uppmärksamhet i anspråk, och dels genom naturskönhet, dels genom klassiska fornlemningar äro utmärkta. Hade jag rest denna väg med Eilwagen, så hade jag gått miste om de Romerska ålderdomsminnen, som nu öfverallt fasthöllo mig, och hade endast genom vagnsfönstren skådat den sköna naturen, den Steyriska Alpkedjan och den borgbekrönta Donaustranden. Nu uppehöll jag mig bland annat i det prägtiga Benediktiner-klostret S:t Mölk, som räknar sina anor från år 984, och intresserar på en gång genom sitt förtjusande läge högst på en granitklippa vid Donau, genom sina förtjenstfulla vetenskapsmän, sitt herrliga Bibliothek med 1,500 Manuskript och 20,000 Pragtverk, sina konstsamlingar, gammal-tyska målningar m. m. Med rätta kallar man Öfver-Österrike Kejsaredömets trädgård. Den blommar öfver grafvar. Man
