Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-29.djvu/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

hans händer ett bref från Kejserliga Generalen Gref Colloredo till Chefen för dennes regemente i Querfurt, med underrättelse om Wallensteins march till Lützen och Pappenheims till Halle. Vid ett i anledning deraf hållet krigsråd med Hertig Bernhard af Weimar och General Kniphausen segrade den senares mening, att man ej borde våga batalj, öfver den förras. Då Konungen ryckte upp från Naumburg, var derföre hans första mening att gå Kurfursten af Saxen och Hertig Grorg af Lüneburg till mötes. Han hade räknat på förening med bägge. Hertig Georg, med de under hans befäl i Neder-Saxen stående troppar, hade tidigt fått befallning derom. Denne Hertig, som nyss låtit försäkra Konungen, "att han ingen högre ära i verlden begärde, än att för honom och det allmännas bästa utgjuta sitt blod", gick i stället sina egna vägar och syntes, lika litet som Kurfursten, i slaget vid Lützen.

Det var klockan 4 om morgonen den 5 Nov., som Konungen bröt upp från Naumburg. På halfva vägen till Pegau, omkring kl. 10 f. m., bekräftades underrättelserna om Pappenheims bortgång, med tillägg att Wallensteins troppar lågo, oberedde på anfall, i byarna kring Lützen. Konungen utropade: "Nu tror jag sannerligen att Gud gifvit fienderna i min hand;" och beslöt då att angripa Wallenstein. Han lät besätta Weissenfels, som de Keiserlige lemnat. Gref Rudolf Colloredo, som var skickad att draga till sig de sista hundrade man, som der dröjt, såg ifrån det höga slottet i Weissenfels Konungen rycka fram på vägen mot Lützen, och var den förste, som derom underrättade Wallenstein. Denne skref genast till Pappenheim att ofördröjeligen återvända, fienden vore i antågande och redan vid passet. Brefvet finnes, dränkt i Pappenheims blod, uti Wienska Arkivet. Han bar det på sig i slagtningen. Det nämda passet är vid Rippach, en by, vid en bäck af samma namn, som flyter genom sanka ängar mellan höjder, från hvilka den vidsträckta slätten kring Lützen och Leipzig utbreder sig. Då Konungen, sedan han vid passet tillbakakastat Isolanis Kroater, nedsteg på slätten, var natten redan inbruten. Han tillbragte den i sin vagn, med Kniphausen och Bernhard af Weimar: arméen på öppna fältet. I Kejserliga lägret var stor oro. Tre kanonskott sammankallade regementerna. Ordres utfärdades i alla riktningar, att skynda till lägret. Regementerna uppställdes i slagtordning, allt som de ankommo. Kejserliga Dragoner och Pionnierer arbetade hela natten att fördjupa dikena på båda sidor om landsvägen från Leipzig till Lützen, så att de kunde tjena till bröstvärn för musketerare. — Wallenstein hade sin ställning norr om denna väg, som betäckte hans front. Han stödde sin högra flygel på staden Lützen och de väderqvarnar, som ligga framför den: i trädgårdarna emellan dem och staden logerades musketerare. Den vänstra flygeln sträckte sig ut i fria fältet (här skulle Pappenheim inrycka) och hade på föga afstånd ifrån sig den så kallade flottgrafven, en kanal, som förbinder Saale och Elster och i nordvestlig riktning genomskär fältet. Fyra stora Infanteri-bataljoner, hvardera af flera regementer, intogo midten af Kejserliga hären, der Wallenstein sjelf befann sig. Ofantliga fyrkanter, tio man högt, med smärre dylika fyrkanter vid hörnen, liknade de fästningar med utspringande bastioner. Framför sig vid landsvägen hade de detta batteri af sju kanoner, som skulle blifva föremål för en så mördande strid. Det öfriga artilleriet beströk från väderqvarnarna i sned riktning fronten. Till venster från de nämnda infanteri-massorna såg man i stora kolonner Piccolominis Kuirassierer, mot hvilken Svenskarnas anfall bröt sig, och Konungen förlorade sitt lif: till höger likaledes djupa kavalleri-kolonner och dereffer åter infanteri; ytterst på båda flyglarna Kroater. För att komma midt för fienden, hade Svenskarne på sin sida måst öfvergå den förr omtalta grafven, och deras högra flygel sträckte sig, vid första uppställningen, ett stycke utom dem.

Wallensteins styrka angifves högst olika. Fångar från Svenska arméen, hvilka han hade låtit examinera genom Pappenheim i Weissenfels, hörde den uppgifvas till femtitusen man. Fångarne märkte sjelfve öfverdriften af detta föregifvande. För öfrigt kan det gifva ett begrepp om en Wallensteins här, att i denna funnos ej mindre än tiotusen qvinfolk, trosspojkar och barn. I sin berättelse till Kejsarn efter slaget räknar Wallenstein sjelf sin egen styrka vid Lützen endast till tolftusen man; en ännu mindre sannolik uppgift, hvilken dock Katolske författare antagit. Till trettitusen dömde Gustaf Adolf sin fiende på fältet, efter ögonmåttet och utsträckningen af dess front. Enligt de lägsta för öfrigt gjorda uppgifter, antager den senaste militäriske författaren öfver detta slag Wallenstein att ha varit minst tjugutusen man stark, äfven sedan han skickat bort omkring tiotusen med Pappenheim.

Svenskarne, för att komma midt emot fienden, måste på sin sida öfvergå den förr omtalda grafven: en del af deras högra flygel passerade den ej förrän vid första anfallet. Uppställningen var såsom vid Leipzig: hela arméen på två linier, infanteriet till sex, kavalleriet tre till fyra man högt: det förra i centern, det senare på flyglarna; dock så att kavalleriet öfverallt skildes genom plutoner af musketerare från femti till hundra man. Högra flygeln anfördes af Konungen. Den bestod af sex kavalleriregementer, Finnar, Vestgöthar, Södermanlänningar, Upplänningar, Östgöthar, Smålänningar i första, Tyskt rytteri i andra linien. Centern utgjordes af åtta infanteribrigader, hvaraf tre i första linien, näst Konungen, voro Svenska, deribland Gardet eller de så kallade gula, och Öfverste Winckels blå Regemente. Infanteriets första linie anförde Grefve Nils Brahe: den andra General Kniphausen. Venstra flygeln under Hertig Bernhard af Weimar räknade äfven sex kavalleri-regementer i hvarje linia, Tyskar, Kurländare och Lifländare. Bakom infanteriet ställdes ännu tvenne regementer i reserv, ett till fot under Skotten Henderson, ett till häst under Öfverste Oehm från Pfalz. Framför hvarje Brigad i första linien voro fem stora kanoner: fyratio lättare fördeltes framför musketerare-plutonerna emellan kavalleriet: hela artilleriet utgjorde sextio kanoner: trossen (största delen var lemnad vid Naumburg) stod vid byn Meuchen på andra sidan flottgrafven.

(Fortsättn. e. a. g.)

Vigde i Stockholm.

Kammarherren, Kapitenen Friherre Achille von Vegesack och Amalia Margreta Flodman, dotter af aflidne Kyrkoherden J. Flodman och dess äfven aflidna k. maka Sophia Hedman, på Carlberg den 19 dennes.

Kammarherren, Ordonnans-Officern hos H. Maj:t Konungen och Löjtnanten vid Dess Lif-Garde till Häst, Hans Gram von Holst och Demoiselle Hanna Amalia Benedicks, dotter af Brukspatron M. Benedicks, den 17 December 1835.

Löjtnanten vid Kongl. Dal-Regementet L. S. Sebell och Mamsell S. A. Ljungdahl, den 17 sistlidne December.

Bataljons-Läkaren och Hufvudmannen för Badare Societeten uti Stockholm Johan Gustaf Sehman och Demoiselle Rachel Sjöberg, den 8 Jan. 1836.

Lärftskramhandlaren Joh. Ad. Hané och Demoiselle Johanna Ulrika Godén, den 5 Jan. 1836.

Vigde i Landsorten.

Kapitenen i Kongl. Maj:ts Flotta, G. Ph. von Krusenstjerna och Jungfru Fredrica Wilhelmina Danielsson, i Carlskrona, den 27 November 1835.

Grosshandlaren Henr. Dugge och Demoiselle Augusta Theresia Berndsson, på Tunsta gård i Dalarna, den 20 Dec. 1835.

Auditören vid Kongl. Lif-Gardet till Häst, Förste Notarien vid Kongl. Öfver-Ståthållare Embetet i Polis-Ärender, Häradshöfdingen Olof Jacobsson Grahn och Demoiselle Fredrica Mathilda Langenberg, dotter af Brukspatronen Fredr. Langenberg och dess Maka Catharina Lovisa Schjåltz, i Westerås den 29 December 1835.

Döde i Landsorterna.

Kongl. Maj:ts Troman, Bergs-Hauptmannen, Kommendören af Kongl. Wasa-Orden, samt Riddaren af Kongl. Nordstjerne-Orden, Högädle Hr Anders Pihl, vid Stora Kopparbergs Grufva, den 2 Jan. 1836, nära 79 år gammal.

S. M. Adjunkten Hr Jonas Gustaf Setterström, i Vansö Kyrkoby i Södermanland, den 14 December 1835, i en ålder af 38 år och 7 månader.

Handlanden Herr Anders Björkqvist, i Westerås, den 30 Dec. 1835, 28 år, 4 månader och 12 dagar.

Öfversten och Riddaren Alex. Fischerströms älskade Maka, Grefvinnan Marg. Louise Düker; på Lundsgård den 8 Januari 1836, 45 år gammal.[1]

Kapitenen och Regementsskrifvaren vid Kongl. Kronobergs Regemente J. G. Ridderstedts kära Maka Johanna Hindrika af Geijerstam, å Bostället Wederslöf vid Wexiö, den 25 December 1835, i en ålder af 29 år, 5 1/2 månad.[1]

Prostinnan Anna Christina Reutermark, född Hedenström den 9 Febr. 1786, i Kungsåra Prestgård den 11 Jan. 1836.

Rådmannen O. Lundins kära Maka, Fru Maria Carolina Fröberg, den 28 Dec. 1835, 56 år, 8 månader.

Krono Tull- och Afrads-Inspektoren samt Markscheidern Gustaf Bergströms Enka Sophia M. Bergström, född Nordin i Falun den 7 Jan. 1836, vid 69 års åld-r.[1]


Uppå de vid den 1059:de af det Kongl. Svenska Numer-Lotteriet den 13 Januari skedde Dragning utkomna Numror: 43 19, 32, 62, 37, äro följande Vinster utfallna, nemligen:

513 Enkla Utdrag.
79 Bestämda dito.
2l4 Amber.
7 Terner.
Af dessa Vinster hafva i Stockholm utfallit:
9 Amber Kontoret N:o 1.
15 2.
5 3.
6 4.
5 5.
3 6.
1 7.
1 8.
5 9.
5 10.
3 12.
1 13.
7 18.
2 27.
4 30.
6 32.
2 33.
3 34.
6 38.
4 40.
4 141.
3 142.
1 Tern, 9 143.
3 145.
I Landsorterna utfallna Vinster:
Malmö 7 Amber Kontoret N:o 42.
Jönköping 2 44.
Ystad 3 46.
Götheborg 11 47.
Westerås 2 52.
Gefle 1 57.
Carlstad 1 59.
Uddevalla 2 63.
Warberg 1 64.
Landskrona 4 66.
Lund 1 70.
Helsingborg 4 71.
Engelholm 1 Tern 72.
Christianstad 2 Terner, 10 73.
Carlshamn 4 74.
Eskilstuna 1 78.
Wadstena 1 Tern, 5 79.
Skenninge 2 89.
Södertelje 1 92.
Halmstad 2 94.
Fahlun 12 96.
Wenersborg 1 100.
Upsala 5 102.
Wexiö 1 105.
Linköping 2 108.
Sölfvitsborg 1 Tern, 110.
Sköfde 1 112.
Askersund 2 133.
Norrköping 1 Tern 6 137.
Runneby 3 138.
Carlskrona 5 140.

Uti Kongl. Maj:ts Nådiga kungörelse af den 17 December 1835, angående de vid sista Riksdag af Rikets Ständer fattade beslut i afseende på Bankens Depositions- och Lånerörelse,[2] innehåller Afd. 1, angående Depositioner i Banken, punkt. 4:

Privata Assigneringsrätten i Banken må tills vidare fortfara emot en afgift af 4 R:dr B:ko för hvarje folium om 40 rader, af den löpande räkningen, med förbehåll tillika, att den minsta afgiften, som för hvarje år beräknas, blifver 20 Rdr, motsvarande 5 Folier.

I sammanhanhang härmed får Banko—Styrelsen, till vederbörande Räkningshafvares kännedom och iakttagande meddela följande:

1:o Folie-afgiftens beräknande inom Banko-Verket, tager sin början med nästinstundande Mars månad.

2:o Ej mindre de privata Assignanter, som hafva räkning i Banken före nyssnämde tid, men dessförinnan hos Bankens Under-Styrelse skriftligen anmäla, att de ämna upphöra med sin assignering på Banken, än äfven de, som, efter Mars månads ingång, fortsätta deras Assignerings-räkningar i Banken, eller der låta öppna sådana, men framdeles kunde vilja dermed upphöra, och derom göra anmälan före utgången af det år, då de sin Assignering på Banken inställa, varda från omförmälde afgift befriade, derest de, vid anmälandet om Assigneringens upphörande, tillika uppgifva beloppet af sina utevarande Assignationer, och då, såvida det icke förut skett, samma belopp eller skillnaden deruti, på deras räkningar insätta; hvaremot bemälde Assignanter, om de sedermera, af hvilken orsak och i hvad ändamäl som helst, insätta eller låta insätta penningar på dessa räkningar, böra betala den fastställda Folie-afgiften för det år, sådan insättning ägt rum.

3:o Till Räkningshafvarne, hvilka, jemlikt Kongl. Kungörelsen af den 6 Maj 1830, äro pliktiga att årligen sednast vid Januari månads utgång hafva sina Räkningar för det tilländalupna året, med Bankens Bok behörigen kollationerade, eller till deras ombud, lemnas af vederbörande Kamererare, omedelbart efter det denna kollationering för sig gått samt antalet af inlösta Assignationer, såmedelst blifvit tillförlitligen utrönt, Debeträkning å den för föregående året på en hvar belöpande afgift; skolande samma afgift, vid laga påföljd, vara för Låne-Bankens räkning inbetald och Attest deröfver till Låne-Banken inlemnad, sednast inom förloppet af nästderpåföljande Mars månad. Stockholm, af Rikets Ständers Bank den 21 Januari 1836.

Banko-Fullmägtige.

Vid Högloflige Riddarhus-Direktionens sammanträde den 25 dennes, hafva nedannämde Enkefruar genom lottning erhållit hvardera en Stjerncreutzisk gratifikation, utgående i 6 år med 50 R:dr Banko om året, nemligen: Hedvig Aurora von Becker, född Lilljestråle; Lovisa Rosenborg, född Cronhjelm; Beata Sophia Verdenhoff, född Hjerta; Anna Maria Döbeln, född Leijonstolpe; Christina Maria Ehrenpreuss, född Silfversköld; Maria Christina Wijnblad, född Grüner; Hedvig Charlotta Lilljecreutz, född von Liphardt; Elisabeth von Knorring, född Gripenstedt; Sophia Eleonora Maria Rückersköld, född von Schantz; och Johanna Charlotta Hammarsköld, född Gyllenpalm. Äfven hafva till erhållande af de Bungenkronska gratifikationerne, utgående med 50 Rdr Banko för en gång, likaledes genom lottning blifvit utsedde följande Enkefruar: Fredrika Påhlman, född Sparre; Charlotta Fredrika Drakenberg, född Klingstedt; Inga Margaretha Silfversparre, född Fittinghoff; Eleonora Christina von Krusenstjerna, född von Rayalin; Christina Boye, född Boye; Fredrika Leyonhufvud, född Falkenberg; Jeanna Beafa Clerck, född von Wernstedt; Cajsa Magdalena Karlström född Reenstjerna; Christina Charlotta Uggla, född Hjelmstjerna; Lisa Maria Stuart, född Silfversvärd; Charlotta Kuylenstjerna, född Kuylenstjerna; Elin Virgin, född Hjerta; Agnes von Kosboth, född Hummelhjelm; och Maria Antonetta Uggla, född Hjerta. Ofvannämde Enke-Fruar äga att sjelfva eller genom lagligen befullmäktigade Ombud, de dem tilldelade gratifikationer, emot vederbörliga qvittenser, och Prestbevis att de lefva, uti Riddarhus-Kontoret å Riddarhuset uppbära. Stockholm den 26 Jan. 1836.


Sedan Höglofl. Ridderskapets och Adelns Protokoller vid sistledne Riksdag, endast med undantag af Registret, numera äro färdigtryckta, behagade de Herrar, hvilka vid nämde Riksdag varit antecknade såsom Ledamöter af Ståndet med första låta afhemta sine exemplar deraf i Riddarhus-Kansliet, hvilket är öppet alla Söcknedagar, kl. mellan 12 och 2 på dagen. Stockholm den 13 Jan. 1836.


Förteckning å öfverblifne Bref vid Stockholms General-Post-Kontor för Oktober månad år 1835.

N:o 1 Andersson, J. A. 2 Annell, C. 3 Andersson, L. 5 Adler, Demois. 7 Alltin, L. M. 9 Ahreus, F. C. 10 Ablom J. 11 Ahnberg. A. S. 13 Andersson, A. 17 Annerstedt. C. S. 18 Agrelius, C. P. 22 Bark, Grefvinna. 23 Barnekov, K. C. 26 Bagge, Demois. 29 Biberg, A. 30 Boström, M. Ch. 31 Backman, N. 32 Boberg C. H. 33 Berggren A. P. 34 Berg, J. L. 39 Bruzelius, E. E. 41 Björck C. M. 42 Björkman, C. 43 Björnstjerna, C. 45 Behm, L. 46 Bärman, J. E. 48 Busck, K. 49 Bergström, J. W. 52 Bergenstråle C. 53 Beijer, P. 54 Blidberg, C. A. 55 Brundin, C. A. 56 Blomdahl, S. 57 Brandström G. 58 Björkman, C. 60 Broberg, A. 61 Brandes, E. W. 63 Carlsson, M. 65 Cronstedt, La Comt. 66 Cedervall, Fr. 68 Carlsson, H. J. 70 Cålbärg, C. P. 73 Cederblad, L. P. 75 Corin, N. F. 76 Christianson, Mad. 78 Dahlström, Elev. 80 Danielsson, L. 83 Düben, G. 84 Duvall. Mari. 85 Diting, J. 89 Dynæsius. Er. 91 Eklund, C. 93 Ekdahl, N. J. 95 Ekeberg H. W. 97 Ekström J. G. 98 Ehrenström, B. A. 101 Ekström, C. M. 102 Erikson A. E. 107 Fahlbom, G. 108 Falkrantz, A. E. 113 Forssberg, L. M. 114 Fryckman, C. 116 Gan, W. 117 Gasslander, Fru. 118 Georgii, F. E. 120 Gruve, Mams. 121 Gouden, Mari. 122 Göting, H. H. 123 Glasselle, C. 124 Görges, Apoth. 125 Granberg, J. A. 126 Grubb, P. W. 127 Guhlstorff, N. N. 131 Hassel, C. A. 133 Hartman, L. 134 Hallström, Mari. 135 Hallenberg, M. 137 Hamburger, A. M. 139 Hallström, Fru. 140 Hamarlind, N. 142 Hallgren, Skepp. 143 Holm, A. 144 Holmberg, Fru. 145 Hansson, And. 147 Hjorth, B. C. 150 Högström, J. 151 Hohngen, J. 152 Hullting, M. 153 Holm, A. M. 155 Hörlin, C. A. 156 Hultman, C. G. M. 157 Helts, J. W. 159 Helin, Joh. 162 Häggberg, N. P. 163 Holm, J:son. 165 Hoffstedt, H. 160 Hofstadius. J. A. 168 Hessling, J. 169 Hellström. C. M. 171 Jacobson, J. S. 172 Javetti, C. J. 174 Isakson, W. 175 Jonsson. 177 Johanson, A. 178 Jacobsson J. 179 Jegerschöld, Ch. 180 Kalkop, Mari. 181 Kempff, C. J. 184 Krook, A. 190 Kreuger, J. C. 191 Kjernander, Mad. 197 Klingberg, B. 198 Lagerström, L. M. 203 Larsson, L. 207 Lundbäck, O. J. 208 Lindbergh, J. 211 Lundsten, O. 212 Lorentz, O. 215 Lindqvist, N. N. 216 Lindberg, L. G. 217 Littorin, J. M. 220 Lundgren, J. 222 Lindqvist, S. 223 Lundgren, J. E. 224 Lindstedt, Sofi. 225 Liman, C. E. 230 Messing, C. B. 235 Martin, J. U. 237 Mellin, G. H. 238 Morin. Gust. 239 Molander, J. A. 240 Månsson, J. P. 242 Mottoni, C. 243 Menier, Soph. 246 Nylander, Kusk. 247 Nillsson, S. 249 Nyström P. G. 250 Norbin, C. W. 252 Nordström, H. G. 253 Nyqvist, J. 254 Nilsson, N. P. 255 Norman, C. E. 257 Nordlander Er. 260 Oxenstjerna, G. 261 Olsson P. 262 Olson O. 363 Palmcrantz, C. 264 Pagel, W. 265 Palm, H. 268 Panau, J. H. 270 Pehrsson, M. 271 Pettersson, O. 272 Petersson, P. A. 273 Post, E. G. 274 Piper Th. 275 Qvist, And. 276 Raumolin, Ch. 278 Rydberg, H. 280 Rudström, C. 281 Ruth, Er. 282 Remmer, Fru. 283 Riding, Jungf. 287 Rundblom, C. F.

  1. 1,0 1,1 1,2 Hvilket endast på detta sätt Slägt och Vänner tillkännagifves.
  2. Se Stats-Tidn. N:o 14 för den 19 Jan. 1836.