Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1836-02-20.djvu/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Aristokratien en högdragenhet, ett behof af permanent öfverlägsenhet, som gör de Republikanska Markiserna oändligt mera dryga än de Monarkiska, och det är sällsamt nog, att hos dessa män, som oupphörligt drömma och predika om jemlikhet, se de gradationer af förnämhet, från stelhet ända ned till hånande förakt, hvarmed de bemöta de personer, som mer eller mindre aflägsna sig från deras opinioner. I alla tider hafva Frihets-Aristokraterna varit oändligt mera högdragna och otillgängliga, än Monarkiens. Vanligtvis hafva de lika mycket högmod, med den skillnad, att de senare dölja sitt under behagliga former, då de förra, genom en ohöflighet i ord och uppförande, som gränsar nära till råhet, göra sitt i alla afseenden odrägligt." [1]

Man skall säkert, äfven hos oss, igenkänna mången, på hvilken denna målning i mer eller mindre mån inträffar; men då vi sagt i mer eller mindre mån, ha vi velat antyda, att likheten är, i detta fall som i många andra, mycket olik. Vi hafva icke här några Republikanska Markiser, ännu mindre någon Republikansk Aristokrati. Vi ha på sin höjd en Publicistisk och Tribunistisk, såsom andra konstitutionella länder nu för tiden. Men våra Bruter äro ej af det slag, som de Romerska — nej! icke ens af det slag, som de Franska, hvarom Berchoux säger:
Le moderne Brutus veut être Chambellan.
Vi ha känt sådana, hvilkas anspråk varit vida blygsammare.

Men skämt för sig. Ibland dessa Aristokrater af ett yngre slag, finner man någongång peroner, som, under det de vid alla tillfällen låta, mot det äldre slaget af Aristokrati, i tal och skrift förmärka ett ganska förnämt förakt, och icke sällan bittert anfalla detsamma, likväl i sina seder och lefnadssätt, bemöda sig att likna det, och tillegna eller låta tillegna sig dess åtminstone nominella företräden.

Detta drag af konservativitet i sederna, på en tid af liflig rörlighet och föränderlighet i idéerna, är ej en blott fåfänga, hemfallen åt satirens näpst; det är en medvetslös hyllning åt civilisationen. Man finner instinktlikt, äfven i småsaker, deras former, som representera densamma, värda att antagas, och, under det man söker tillägna sig dem, odlar man äfven mera än det yttre. Så har kulturen i alla tider framgått. Det är ej böcker eller moralister, som i första instansen förmildrat sederna, det är den oanständigheten, att det funnits i Samhällena en Typ för denna förmildring, en klass, som genom gynsamma yttre förhållanden kunnat ställa sig på höjden af hvarje tidehvarfs civilisation och genom den glans, de spridde omkring sig, fästa hopens blickar på denna höjd och sedan småningom, genom fåfängans medverkan, gradvis lyfta den dit. I sjelfva denna fåfängans medverkan ligger ett erkännande af målets värde, och Mr. Jourdans svar i Komedien, när man förebrår honom densamma: ”jag visar derigenom min goda urskillning” (je fais paraître mon jugement), har derföre en djupare grund, än man vid första påseendet tror; ty man dömmer då man jemför, och man söker ej att likna mildare lefnadsformer, utan att ha jemfört dem med de gröfre, och gifvit dem företrädet. För sanningen af dessa anmärkningar har man ett slags borgen i vissa samtida händelser. Hvad har, t. e, i Frankrike följden varit deraf, att man i Romaner och Theaterstycken sökt upphöja råheten i seder och passionernas otyglade utbrott? att man vändt Civilisationen mot sig sjelf, eller rättare, vändt upp och ned på den, — ställt dess pyramid på sin spets? — Så vida man ej vill neka dess mest upplysta män, dess största Författare, allt vittsord i en fråga, i hvilken de måste vara kompetente Domare, så har denna förvillelse haft det förderfligaste inflytande i det allmänna lifvet, och medverkat till de inre oroligheter, för hvilka detta Land sednast varit en skådeplats. ”Man har,” säger en af dem, ”från Theatern gjort råheten i seder pikant, lasten roande och endast Brottet intressant. Vår ungdom, som så väl behöfde att sättas på en sträng och välgörande litterär diet, öfvermättas der af de afskyvärdaste rysligheter, förderfvas der till hjerta och förstånd genom åsynen af Brotten, och fyller sinnet med en kraft, som ej har något föremål, med ett mod, som ej vet, hvar det skall finna fält att öfva sig på, korteligen, med ett öfvermått af illska och energi, som tvingar den, att, tvertemot sin bestämmelse, föra ett oroligt lif, yttra missnöje med allt, pocka och väsnas, och slutligen att anfalla lika mycket hvem och hvad. —” [2]

Man kan häraf sluta hvad följden skulle blifva, äfven med all den odling vårt Tidehvarf skryter af att äga, om Råheten blef den Typ, det mönster till efterföljd, som framhölles i stället för den andra. Voltaire säger någonstädes om fanatismen, ”att dess frön ännu i vår tid ligga så litet djupt, att man blott behöfver ge dem den minsta luft, för att de snart skola betäcka jorden”, och man kan säga detsamma om råheten. Låt dem, som ännu befinna sig på en lägre ståndpunkt deraf, förstå, att i denna råhet är någon förtjenst, något poetiskt; låt den behandlas från Theatern och i tryckta skrifter med synbar förkärlek, eller med blott ett visst undseende; gif en sådan behandling det vackra namnet af passionernas emancipation eller divinisation (som de nya Konst-termerna heta), och man skall icke allenast icke bemöda sig, att aflägga denna råhet, men tvertom stegra densamma och hela den stora mängden skall följa detta exempel, den skall, ur de så kallade högre Klasserna, draga med sig dem, som äro henne närmast i lynne och seder; dessas antal skall småningom blifva allt större, ökadt med den generation, som uppvuxit under denna Samhällets stupning nedåt, som slutligen ej skall kunna hejdas af annat än Samhällets fysiska styrka.

Tendensen uppåt, som yttrar sig hos de lägre klasserna derigenom, att hvar och en bemödar sig att i vissa mindre omständigheter af lefnadssättet, likna den klass, som är den närmast, och så ända upp till de högsta, är således icke allenast den naturliga, men äfven den med Samhällets bestämmelse mest förenliga. Den kan ha sina förvillelser, såsom då den stegras öfver tillgångarna; men dessa förvillelser rätta sig merendels sjelfva; de kunna för den enskildte vara kännbara, men för det hela långt ifrån af den skadliga verkan, som den motsatta Tendensens. Den kan äfven ha sina löjliga sidor; det löjliga härvid uppkommer dock numera, då Typen för någon Bourgeois Gentilhomme icke fins i något Land, egentligen endast då, när härmarne af de högre klassernas seder äro de samma, som i tal och skrift nedsätta eller anfalla dem, såsom sådana. Man är dock i vår tid så van vid denna motsägelse emellan dylika Personers tal och deras handlingar, att det skulle falla sig svårt, äfven för en Molière, att af denna kontrast nu framkalla ens ett småleende.

*   *  

Noterad Vexel-Kurs på Stockholms Börs, Fredagen den 19 Februari 1836.

Uti Svenska Bankosedlar.
London 12 R:dr 6 sk. 75 d. d. 30 sigt, 12 R:dr 4 sk. 90 d. d.
Liverpool att bet. i London 12 R:dr 4 sk. 90 d. d.,
  12 R:dr 5 sk. 87 d. d.
Glasgow dito 12 R:dr 2 sk. 80 d. d.
Newcastle dito 12 R:dr 4 sk. 75 d. d.
Leigth dito 12 R:dr 6 sk. 16 d. d.
Hamburg 129 sk. 67 d. d., 128 1/2 sk., 128 3/4 sk. 90 d. d.
Altona att bet. i Hamb. 128 1/2 sk. 60 d. d., 128 1/4 sk. 90 d. d.
Rotterdam att bet. i Amsterdam 120 1/2 sk. 70 d. d.
Lübeck, Lübsk Kur. 102 1/2 sk. 67 d. d.
Paris 23 1/3 sk. à Vista, 23 sk., 22 5/6 sk. 90 d. d.
S:t Petersburg 25 5/12 sk. 30 d. d.
Köpenhamn 65 sk. 8 d. d.
Medel-Kurs.
Pund St. 12 R:dr 5 sk. 7 r:st.
Hamb. Banko 128 sk. 11 r:st, Fr. 23 sk.
= Arméns Ackords-Amorteringsfonds Obligationer:

Pari, godtgörande af upplupen ränta.


Kongl. Kommerce-Kollegium har, i anledning af gjord ansökning, funnit godt tillåta, att höstmarknaden i Sunnanå i Elfsborgs Län, hvilken uti detta års Almanacha är utsatt å den 21 September, må innevarande år och framgent hållas den 13 October, hvilket Kongl. Kollegium härigenom velat till vederbörandes kännedom meddela. Stockholm den 8 Februari 1836.


Enligt hvad hos Kongl. Kommerse-Kollegium blifvit i officiel väg anmäldt, har Kongl. Spanska Regeringen, till förekommande af oloflig införsel af varor i Rikets hamnar, låtit utfärda ett dekret, hvarigenom hufvudsakligcn blifvit stadgadt följande:

1) Alla Utländska varor och effekter, hvilka angifvas vid Sjötullskammare i Spanien eller å underlydande öar, skola åtföljas af en förteckning derå.

2) Uti denna förteckning skall upptagas hvarje packes märke och nummer, qvalitet och qvantitet, börande vigten af varorne utsättas med bokstäfver och icke med siffror.

3) Aflastarne eller befraktarne skola uppvisa denna förteckning för Spansk Konsul eller vice Konsul å lastningsorten, hvilken bör inregistrera densamma samt deröfver meddela certifikat.

4) Konsuln eller vice Konsuln uppgör för hvarje fartyg ett sammandrag af dessa förteckningar å dess last, hvilket försegladt tillställes Skepparen, som vid ankomsten till destinationsorten aflemnar densamma till Sjötullskammaren.

5) Om Skeppare, destinerad till Spansk hamn, frivilligt eller nödtvungen, ingår i annan utländsk hamn, samt der försäljer en del af sin medhafvande last, skall han hos dervarande Spanske Konsuln förete en uppgift öfver så stor del af lasten, som blifvit försåld, hvarå Konsuln bör meddela certifikat. I de fall, då Skepparen vill komplettera sin laddning på annan utländsk ort, har befraktaren eller Skepparen att, i afseende på Spansk dervarande Konsuls certifikat, iakttaga detsamma, som för iakttagande på afseglingsorten blifvit föreskrifvit.

6) Då ett fartyg ej lossar hela sin laddning uti samma Spanska hamn, utan en del af lasten skall föras till annan Spansk hamn, äger Tullkammaren på första lossningsorten att meddela Skepparen bevis öfver den verkställda lossningen.

7) Varor, som anträffas om bord, och ej uti Konsulens sammandrag af förteckningarne finnas upptagne, konfiskeras.

8) Om varor, hvilka af Konsuln blifvit uti sammandraget upptagna, felas, är Skepparen underkastad ansvar efter Spansk lag: varande en särskild strafflag, för förbrytelser i berörde hänseende, under utarbetning.

—   —   —   —   —   —   —   —

13) För de certifikater, som af Konsul eller vice Konsul utfärdas, äga desse att i ett för allt uppbära en Spansk Piaster; hvilket Kongl. Kollegium härigenom skolat till vederbörandes kännedom meddela. Stockholm den 12 Jan. 1836.


På Kejserl. Ryska Ministerens befallning får härvarande Kejserl. Ryska General-Konsulatet till Svenska Sjöfarandes underrättelse meddela, att:

Hydrografiska Fördelningen af H. Kejserl. Ryska Maj:sts General-Stab för Flottan kungör härmedelst, att en ny Fyr blifvit uppförd på ön Glosholm, nära Finska kusten, midt emot södra udden af ön Pellinge. Denna Fyr är belägen under 60° 11'30" nordlig latitud, samt 25° 52'80" longitud öster om Greenwich. Skenet från densamma är af kringgående beskaffenhet, så att det endast blir synligt hvar tredje minut med en lysningstid af 20 sekunder, hvarefter det blir borta i 40 sekunder. Fyrens lykta ligger 120 Engelska fot öfver hafsytan, och dess sken är synbart på ett afstånd af 3 1/2 Tyska mil vid en upphöjning af 15 Engelska fot öfver vattenbrynet. Stockholm den 12 Februari 1836.


På Kejserl. Ryska Ministèrens befallning får härvarande Kejserl. Ryska General-Konsulatet till Svenska Sjöfarandes underrättelse meddela, att

Hydrografiska Fördelningen af H. Kejserl. Ryska Maj:ts General-Stab för Flottan har tillkännagifvit att, till säkerhet för sjöfarande, som nattetid anlöpa eller lemna redden utanför Reval, mellan de, under namn af Nya banken och Revelsten, kände grund, en ny Fyr af träd blifvit uppförd nära staden på ett berg, kalladt Laksberg, 500 sarginer från den i granskapet af Flottans kaserner liggande fyren af sten, samt i 9° sydostlig riktning. Skenet från denna nya Fyr, hvars lysning började med den 20 September 1835, åstadkommes medelst sju reverberer, hvilka utgöra ett oafbrutet Ljus, synligt i nordvestlig riktning från 2 ½ till 29° samt på ett afstånd af 20 Italienska mil, med 15 Engelska fots upphöjning öfver vatten-brynet. Denna Fyr är belägen under 59° 25'47" nordlig latitud samt 24° 49*26" longitud, öster om Greenwich. Dess höjd, inberäknad lycktan, utgör 105 Engelska fot öfver sjelfva grunden, samt 210 fot öfver hafsytan.

Sjöfarande underrättas derjemte, att denna nära Reval uppförda nya Fyr af träd hädanefter kommer att benämnas Catherinenthal’s södra Fyr, samt att den gamla Fyren af sten kallas Catherinenthals norra Fyr, äfvensom att å sistnämnde Fyr sju reverberer blifvit anbragte i stället för tre, som funnos der förut. Skenet från Catherinenthals norra Fyr bibehålles, som tillförene skett, på en höjd af 125 Engelska fot öfver hafvets yta, men har med den 20 September 1835 blifvit så anbragt, att det är synligt från 2 ända till 30° nordvestlig riktning, samt skall visa sig för de sjöfarande på ett afstånd af 17 3/4 Tyska mil och vid en höjd af 15 Engelska fot öfver hafsytan. Stockholm den 12 Februari 1836.


Guvernörs-Embetet för Kongl. Krigs-Akademien får härigenom erinra de vid Kongl. Akademien anställde betalande kadetters föräldrar och målsmän, att ett halft års Pensions-afgift, räknadt från och med den 1 April till och med den 30 September innevarande år, ofelbart bör, under loppet af instundande Mars månad, prenumerationsvis erläggas med etthundradesextiotre Riksdaler sexton skillingar (163: 16.) Banko; hvilka medel för Kongl. Akademiens räkning insättas i Rikets Ständers Bank, hvarefter depositions-attesten, vid Kongl. Akademiens Kontor i Kongl. Krigs-Kollegii hus vid Munkbrogatan, 3:ne trappor upp, utbytes mot Kassörens af Kammereraren annoterade qvitto. Carlbergs Slott den 6 Februari 1836.

J. P. Lefrén
C. D. Stenberg.
t. f. Kammerer.

Styrelsen vid Städernas Allmänna Brandstods-Bolag får härmed erinra samtlige Bolagets Delägare, att, enligt 68 §. i Kgl. Maj:ts den 30 Juni 1828 fastställda Nådiga Reglemente, Lagtima Bolagsstämma kommer att hållas i Stockholm den 1 instundande Juni. På Bolagsstämman förekomma till afgörande, ej mindre följande vid sistförflutne Bolagsstämma förehafde och i det tryckta sammandraget af Protokollerne upptagne förslag till ändring eller tillägg i det för Bolaget gällande ofvannämde Reglemente, nemligen: 1:o Att Ylle- och Bomulls-Spinnerier och Vattenqvarnar måtte bland eldfarlige Inrättningar upptagas, samt förhöjning i afgiften dem åläggas : 2:o Att för alla sådane lösören, hvilka, enligt Reglementets 2 §. 2 mom. få i försäkringssumman inbegripas, borde erläggas minst dubbelt emot hvad för sjelfva byggnaden enligt tariffen sig belöper : 3:o Att en lika beskaffad afgiftsberäkning måtte äga rum för Klockor i Kyrkor och Torn : 4:o Att innehafvare af brandförsäkrade Theaterbyggnader, Fabriker och alla så kallade gående Verk, borde årligen påkalla Brandstods-Committéens biträde, för att få af den bedömdt, i hvad mån det försäkrade fanns på stället och bibehållet, eller minskat sitt första uppskattningsvärde, samt att Kommittéens bevis derom borde, inom någon bestämd tid, till Styrelsen aflemnas, vid äfventyr att i annat fall Bolagets ansvarighet för sjelfva Machineriet skulle upphöra, intilldess föreskriften blifvit iakttagen ; 5:o Att den som söker inträda i Bolaget, borde aflemna trenne i stället för tvenne exemplar af beskrifningen å Egendomen, och att det tredje exemplaret sedermera förvaras bland Brandstods-Kommittéens handlingar, samt att der afskrifter af värderingar å redan försäkrade Hus förut icke voro till Kommittéerne afgifne, borde de inom detta års slut aflemnas, vid äfventyr att Kommittéerne ägde dem från Styrelsen sig förskaffa emot lösen, hvilken, jemte postporto, skulle af husägaren gäldas. 6:o Att Reglementets 2 §. 1 mom. måtte förändras på det sätt, att när ett hus är i en mans hand, det icke må vara honom tillåtit taga Försäkring å viss andel deraf, och det missbruk att en husägare försäkrar en del af Egendomen hos Bolaget och öfriga delar hos andra Assurance-inrättningar, sålunda förekommas. 7:o Att husägare som söker inträde i Bolaget för öfra våningen af dess hus, men utesluter stenfoten hvarpå den hvilar, borde vara förbunden jemväl försäkra all inredning i denna senare och derföre erlägga inträdesafgift, så snart eller i det fall att en eller flere eldstäder der befinnas; och 8:o Att rösträttigheten vid val till Revisorer måtte hädanefter beräknas efter inträdesafgiften för år räknad, eller likasom vid Bolagsstämma öfligt är, än äfven det af Styrelsen, med stöd af Reglementets 77 §. gjorde, redan tryckte och till Städerne öfversände förslag, om en sådan ändring af Reglementets 17 och 18 §§. att, när af inkomne Brandsyns-Instrumenter eller andra vitsord ägande handlingar fullständigt utredas kan, att något af de i 17 §. nämde fall inträffat; Styrelsen måtte undfå rättighet, att den der medgifne nedsättning af försäkringsvärdet genast verkställa, och samma nedsättning, då den sker enligt 1 och 2 momentet i berörde §., blifva gällande från den dag den af Styrelsen beslutas, försäkringshafvaren öppet lemnadt, att i den ordning Reglementet föreskrifver återvinning af den nedsatte försäkringsrätten söka. I öfrigt varda Bolagets Delägare påminte om noggrann efterlefnad af Reglementets föreskrifter i dess 69, 70 och 71 §§., angående det som iakttagas bör vid fullmakters utfärdande och till ådagaläggande af behörighet att vid Stämman talan föra, hvarvid Styrelsen, till efterföljd af stadgandet i 6 §. af Bolagsstämmobeslutet den 2 Juni 1834, bör upplysa, att när flere husägare i en Stad inför Magistraten sig förena om fullmäktig, Magistratens Protokoll, derest det såsom fullmakt gälla skall, måste innehålla hvarje husägares namn, husens försäkringsnummer och inträdesafgiftens belopp; att fullmakt, utfärdad af Embetsmyndighet för publike hus, eller af en enskilt, eller af flere enskilte gemensamt, i alla fall bör vara med vittnesbetyg af trenne personer försedd och med det formuläret ordagrant instämmande, ej allenast i det afseendet, att fullmakten innehåller Ombudets och utgifvarens namn, jemte egendomens försäkringsnummer och afgift utan äfven derutinnan, att vittnena i påskriften upptaga och införa så väl Ombudets som utgifvarens eller, der de äro flera, hvarje utgifvares namn: att i fall huset ombytt ägare sedan det till delaktighet i Bolaget antecknades, bör Magistratens, Borgmästarens eller Magistrats-Sekreterarens bevis derom tagas å fullmakten, eller bifogas, att Delägare eller Fullmäktig bör, sist å nästa söknedag innan Bolagsstämman börjas, visa inför Styrelsen sin behörighet att vid Stämman talan föra, samt att icke någon, som ej så sig anmält, får i öfverläggning eller beslut vid Bolagsstämman deltaga, der han ej visar förfall, som af Bolaget godkännes. Stockholm den 17 Febr. 1836.

S. Themptander.Pehr Staff.
Gustaf S. Lind
.
C. L. Landin.

I fortsättning af ordinarie Bolagsstämman, behagade Hrr Aktieägare i Götha Kanal, för val och upprättande af underdånigt förslag till Ordförande, sammanträda å Börsen i Stockholm Lördagen den 19 instundande Mars, kl. 10 f. m. Stockholm den 17 Febr. 1836.

Götha Kanal-Direktion.


  1. Délécluze.
  2. Se artikeln: de la Politesse en 1832, af Délécluze i XIII Tomen af Le Livre des Cent et un p. 97. Debatterne rörande den sista Tryckfrihets-lagen, under loppet af sistledet år, bevisa på ett ännu mera öfvertygandc sätt verkligheten af detta onda.