— 138 —
att han betraktade mr Burchell med en förvånad och vördnadsfull blick. »Kom närmare, min son», sade jag, »fast vi ha fallit mycket djupt, har försynen dock nu gjutit litet balsam i våra sår. Din syster har blivit oss återgiven, och här sitter hennes räddare. Denne förträfflige, modige man kan jag tacka för, att jag ännu har en dotter, giv honom en vänskaplig handtryckning, min gosse — han hade förtjänat vår varmaste tacksamhet.»
Min son tycktes inte lägga märke till, vad jag sade, han stod orörlig, på vördnadsfullt avstånd. »Men, käre bror», sade hans syster, »varför tackar du inte min räddare? De modige, böra väl älska varandra.»
Han stod alltjämt stilla i tyst förvåning. Men då vår gäst nu slutligen märkte, att han var igenkänd, bad han med all sin medfödda värdighet min son att komma närmare. Aldrig förr har jag sett en så verkligt majestätisk hållning som hans vid detta tillfälle. Den noblaste företeelse i livet, säger en vis filosof, är en god man, som kämpar med motgången; men det finns dock en ännu större: en god man, som kommer för att hjälpa i motgången. Sedan han en stund hade sett på min son med en överlägsen min, sade han:
»Obetänksamme pojke, jag finner, att samma brott» — Men här blev han avbruten av en av fängelsedirektörens tjänare, som kom för att säga oss, att en förnäm herre, som kommit åkande till staden i en stor vagn med flera tjänare, sände sin vvördnadsfulla hälsning till den herre, som var hos oss, och bad att få veta, när han kunde göra honom sin uppvaktning.»
»Bed den gynnaren vänta», ropade vår gäst, »tills jag får tillfälle att taga emot honom.» Sedan vände han sig åter till min son. »Jag finner», sade han, »att ni har gjort er skyldig till samma förseelse, som jag en gång förr givit er en tillrättavisning för, och för vilken lagen nu skall döma er till rättvist straff. Ni tror kanhända, att ringaktning för ert eget liv ger er rätt att taga andras, men vad, min herre, är skillnaden emellan duellanten, som sätter ett värdelöst liv på spel, och mördaren, som handlar med större säkerhet? Är falskspelarens förbrytelse mindre, därför att han har begagnat sig av en spelmark som insats.»
»Ack, sir», utbrast jag, »vem ni än är, så hav medlidande med en stackars vilseledd varelse; ty hans fel består i, att han har lytt sin mor, som i sin vredes bitterhet uppmanade honom, om han ville ha hennes välsignelse, att hämnas den oförrätt, som tillfogats oss. Se här, sir, är det brev, som
