— 149 —
jag inte heller vill göra det nu. Om hon fortfarande älskar denne unge man, ger jag med glädje mitt samtycke. Jag har ju ännu, Gud vare tack, litet pengar i behåll, och ert löfte skall ju förbättra deras villkor. Låt blott min gamle vän (han menade mig) giva mig ett skriftligt löfte att avsätta 6,000 pund för min dotters räkning, om han skulle återvinna sin förmögenhet, så skall jag vara beredd att ännu i dag fira deras förening.»
Då det nu alltså berodde på mig att göra det unga paret lyckligt, så gav jag villigt det löfte, han begärde, vilket ej var något vidare stort offer, så små utsikter som jag hade, att ännu en gång få en förmögenhet. Vi hade nu den glädjen att se dem flyga i varandras armar av hänryckning.
»Att efter alla mina olyckor bli så belönad», utbrast min son, »det är sannerligen mera,än jag någonsin kunde hoppas. Att få äga en sådan skatt, och det sedan jag upplevat så stora sorger! Till och med i mina djärvaste förhoppningar kunde jag aldrig vänta mig en sådan lycka!»
»Ja, min Georg», sade hans förtjusande fästmö, »låt nu den skurken taga min förmögenhet; är du lycklig utan den, så är jag det också. Oh, vilket byte har jag ej gjort, från den nedrigaste av människor til den käraste och bäste! Låt honom njuta av mina pengar, jag kan nu känna mig lycklig, till och med i armod!»
»Och jag lovar er», utbrast godsägsren med ett elakt grin, »att jag skall bli mycket lycklig med det, som ni föraktar.»
»Sakta, sakta, sir», sade mr Jenkinson, »jag skulle vilja säga ett par ord i den här affären, Vad denna dams förmögenhet beträffar, skall ni aldrig röra en vitten av den. Tillåt mig att fråga, ers högvälborenhet», fortsatte han vänd till sir William, »kan mr Thornhill tillägna sig denna dams förmögenhet, om han redan är gift med en annan?»
»Hur kan ni komma med en så dum fråga?» svarade baroneten, »Det kan han naturligtvis inte.»
»Det var mycket ledsamt att höra», sade Jenkinson. »Denne herre och jag ha nämligen haft många atfärer tillsammans, och jag hyser vänskap för honom. Men så mycket jag än tycker om honom, så måste jag dock tillstå, att det där kontraktet är inte värt så mycket som en pipa tobak, ty han är nämligen redan gift.»
»Du ljuger, din slyngel!» utbrast mr Thornhill, som blev mycket uppbragt över denna förnärmelse, »jag har aldrig varit lagligt vigd vid någon kvinna.»
»Jo, förlåt, ers nåd», svarade Jenkinson, »det har ni, och
