— 43 —
»Jag försäkrar dig, pappa», svarade hon, »att jag tror, att hon står i förbund med övernaturliga makter, ty hon påstod, att jag skulle vara gift med en godsägare inom årets slut.»
»Och du, kära Sofia?» sade jag »vad får du för ett slags man?»
»Sir», sade hon, »jag skall gifta mig med en lord, strax efter det min syster gift sig med godsägaren.»
»Vad för något», utbrast jag, »är det allt, som ni ha fått för edra två shillings! Bara en lord och en godsägare för två shillings. Sådana små dumhuvuden. »Jag skulle ha lovat er en prins och en nabob för halva priset.»
Deras nyfikenhet hade emellertid dessvärre mycket allvarliga följder, ty de började tro, att det stod skrivet i stjärnorna, att vi voro bestämda till något mycket stort, och sedan hade de alljämt huvudet fullt av höga tankar.
Det har sagts tusentals gånger, men jag måste dock ännu en gång bekräfta det, att de stunder, som vi tillbringa i lyckliga förväntningar, skänka oss mera glädje än uppnåendet av målet för vår längtan. I det förra fallet tillaga vi måltiden efter vår egen smak, medan det i det senare är förhållandena, som laga till den åt oss.
Det är omöjligt att beskriva hela den kedja av lycksaliga drömmar, vi nu hängåvo oss åt. Vi voro säkra på, att vi nog åter skulle komma på grön kvist; hela socknen talade om, att godsägaren var förälskad i min dotter, och hon var det verkligen i honom; de liksom framkallade denna känsla hos henne.
Under denna mycket angenäma tid hade min hustru de behagligaste drömmar, man kunde tänka sig, och hon underlät ej att varje morgon berätta om dem med stor högtidlighet och noggrannhet. En natt var det om en likkista och korslagda benknotor, vilket ofelbart betydde ett förestående bröllop; en annan natt hade hon sett sin dotters ficka full av kopparslantar, ett bestämt tecken till, att hon snart skulle se den späckad av guld.
Även flickorna hade sina varsler. De kände underliga kyssar på sina läppar, de sågo ringar i ljusskenet, lyckofåglar flögo ut från brasan till dem, och varje gång, de drucko té, funno de äkta kärleksknutar på botten av koppen.
Mot slutet av veckan fingo vi ett kort från de två damerna. De sände oss många hälsningar och tack för sist och hoppades att nästa söndag få träffa hela familjen vid kyrkan.
Med anledning härav märkte jag, huru under hela lördags förmiddagen min hustru och mina döttrar ivrigt råd-
