— 50 —
hade ju redan givit oss så många bevis på sin vänskap, att vi inte kunde tvivla på den nu.
Till och med sedan vi gått till vila, fortfor min hustru med samma tema. —
»Hör, käre Charles», sade hon, »oss emellan sagt, så tycker jag, att vi ha gjort ett bra dagsarbete.»
»Åh ja, rätt bra», sade jag, som inte visste, vad jag skulle säga.
»Vad! Säger du endast rätt bra?» svarade hon. »Jag tycker, det är utmärkt, Det är ju all utsikt till, att flickorna få komma till London och lära känna den fina smaken. Och jag är också alldeles säker på, att London är den bästa platsen i hela världen för att finna en bra man. Besinna, käre vän, att det händer märkligare saker än detta varenda dag, och när så fina damer blivit så förtjusta i våra döttrar, vad skola då ej de förnäma herrarna bli? Oss emellan sagt, så tycker jag ofantligt mycket om lady Blarney, hon är så vänlig och tjänstvillig; för övrigt är jag inte mindre betagen i miss Carolina Wilhelmina Amelia Skeggs. Såg du, hur jag strax tog dem, så snart platserna i staden kom på tal? Säg mig nu, min käre vän, tror du inte, att jag har uträttat något gott för barnen?»
»Jo», svarade jag, utan att bestämt veta, vad jag skulle tro om saken, »Gud give att de tre fjärdedels år härefter äro lika belåtna med det, som du är i dag.»
Det var en av dessa anmärkningar, som jag brukade komma med, för att giva min hustru det intrycket, att jag var ofantligt skarpsinnig; ty om flickorna hade lycka med sig, så var en from önskan uppfylld, men om det skulle hända något oförutsett, så kunde min anmärkning se ut som en spådom.
Hela detta samtal var emellertid — något som jag också mycket fruktat — endast inledningen till ett annat uppslag.
Detta var intet mindre, än att då vi nu kunde hålla huvudet litet högre inför vår omgivning, så skulle det vara bäst att sälja den bruna hästen, som var gammal, på marknaden, som skulle hållas i en grannsocken, och i stället köpa en yngre häst, som kunde bära både en och två och taga sig bra ut, när vi redo till kyrkan eller på något besök.
I början satte jag mig bestämt emot det, men förslaget försvarades lika bestämt, och allt efter som mitt motstånd blev svagare, blev min motståndare starkare, och slutligen blev det avgjort, att hästen skulle säljas.
Marknaden skulle hållas redan följande dag, och det var
