— 53 —
»Ja, Moses, det se vi nog», sade min hustru,; »men var är hästen?»
»Den har jag sålt för tre pund, fem shillings och två pence», svarade Moses.
»Det var bra gjort, min gosse», svarade hon, »jag visste nog, att du skulle få dem att röra på slantarna. Oss emellan sagt äro tre pund, fem shillings och två pence inte något dåligt dagsverke. Men låtom oss få pengarna.»
»Jag har inga pengar kvar», sade Moses, »jag har givit ut dem alla till varor, och här äro de.»
Med dessa ord drog han fram ett paket ur bröstfickan.
»Se här», fortsatte han, »ett helt dussin gröna glasögon med silverbågar och chagrinfodral.»
»Ett dussin gröna glasögon?» svarade min hustru med matt stämma. »Och du har gjort oss av med Brunte och har intet annat med dig tillbaka än ett dussin usla gröna glasögon!»
»Kära mamma», utbrast gossen, »tag ditt förnuft till fånga. Jag fick dem ju till rent vrakpris, annars skulle jag naturligtvis inte ha köpt dem. Bara silverbågarna äro värda dubbla priset.»
»Jag vill inte ge ett ruttet lingon för dina silverbågar», skrek min hustru häftigt. »Jag kan svära på, att vi inte få hälften igen för dem, om vi sälja dem som gammalt silver efter fem shilling för varje uns.»
»Gör dig inte omak med att sälja bågarna», sade jag, »de äro inte värda sex pence, för nu ser jag, att det inte är annat än försilvrad koppar.»
»Vad», utbrast min hustru, »inte silver? Äro inte bågarna av silver ens?»
»Nej», svarade jag, »de äro inte mera silver än din såspanna.»
»Således», sade hon, »äro vi av med Brunte och ha ej fått något annat för honom än ett dussin gröna glasögon med kopparbågar och chagrinfodral. Vad skola vi med sådant skräp? Den dummerjönsen har låtit lura sig upp under ögonen. Han borde ha känt sitt folk bättre.»
»Nej, kära du, däri tager du fel, han skulle inte alls ha känt dem», sade jag.
»Han borde hängas, den idioten», sade hon, »köpa sådant skräp, som inte är värt annat än att kastas på elden.»
»Käraste, nu har du åter orätt», sade jag. »Till och med om de bara äro av koppar, så skola vi behålla dem, ty glasögon av koppar äro i alla fall bättre än inga alls.»
Den olycklige Moses kom nu underfund med, att han
