Sida:Prästen från Wakefield 1912.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 54 —

fallit i klorna på en bondfångare, som av hans utseende hade slutit sig till, att han var ett lätt byte.

Jag utfrågade honom om, huru det hade gått till, och han berättade, att sedan han hade sålt hästen, så hade han promenerat omkring för att se sig om efter en annan. En man, som såg trovärdig ut, hade då fört honom bort till ett tält, under föregivande, att han hade en häst till salu. »Där», fortsatte Moses, »mötte vi en annan man, mycket välklädd; och han frågade, om han kunde få tjugu pund till låns på dessa, ty han behövde pengar, och om så skulle vara, kunde han också sälja dem för en tredjedel av värdet. Den första herrn, som låtsades, som om han var min vän, viskade till mig, att jag borde köpa dem, och inte låta ett så gott tillfälle gå mig ur händerna. Så skickade jag bud efter mr Flamborogh, och honom pratade de full, såväl som mig, så att vi kommo överens om att köpa de båda dussinen glasögon och dela dem oss emellan.»


KAP. XIII.

Vår familj hade nu gjort åtskilliga försök att bliva förnäm, men genast hade någon oförutsedd olycka varit framme och gjort om intet försöken, så snart de blivit planerade. Jag sökte att draga nytta av varje motgång genom att bibringa dem förnuft i samma mån, som deras ärelystna förhoppningar gäckades.

»Ni se själva, mina barn», sade jag, »huru litet man vinner genom att vilja höja sig över sitt stånd, och ställa sig på samma fot som de, vilka ha det bättre. De, som äro fattiga, men ej vilja umgås annat än med de rika, bliva hatade av dem, som de undvika, och föraktade av dem, som de eftersträva. Omaka förbindelser bliva alltid till skada för den svagare parten: de rika få all förnöjelsen, medan de fattiga få nöja sig med obehagen. Kom hit du, lille Dick, och, berätta den fabel, som du har läst i dag; den kunna de andra ha gott av att höra.»

»Det var en gång», började gossen, »en jätte och en dvärg, som slöto vänskap och skulle följas åt. De gjorde ett löfte att aldrig svika varandra, och så drogo de ut på äventyr. Den första strid, som de hade, var mot två saracener, och dvärgen, som var mycket modig, tilldelade den ena av