— 56 —
hon, att det fanns somliga, som hade vissa hemliga skäl för det, som de tillrådde, och vad henne angick, så skulle hon helst se, att dessa somliga för framtiden hölle sig borta från hennes hus,
»Min fru», svarade Burchell, som tog alltsammans med största lugn och fattning, vilket blott ytterligare bidrog till att hetsa upp henne, »min fru, jag har ganska visst mina hemliga skäl, som jag inte vill omtala, emedan ni inte är i stånd att besvara dem, som jag icke hemlighåller; men jag ser, att mina besök här äro olämpliga, jag vill därför nu taga avsked, dock kommer jag kanske åter ännu en gång för att taga ett sista farväl, innan jag lämnar landet.»
Han tog därpå sin hatt, och Sofia, vars blickar tycktes förebrå honom hans beslut, kunde inte hindra honom från att gå.
När han var borta, sågo vi på varandra några minuter i stor förvirring, Min hustru, som kände med sig, att det var hon, som bar skulden, sökte att dölja sitt dåliga samvete under ett konstlat leende och en överlägsenhet, som jag inte kunde annat än förebrå henne.
»Huru, hustru», sade jag till henne, »är det så vi behandla våra gäster? År det så, vi återgälda deras vänlighet? Var viss om, min vän, att dessa äro de hårdaste ord, som gått över dina läppar, och intet har någonsin gjort mig mera ont.»
»Han kunde ju ha låtit bli att reta mig», sade hon. »Men jag känner mycket väl till skälet för hans avrådande. Han vill hindra mina flickor från att komma till staden, för att han själv skall ha nöjet av min yngsta dotters sällskap här hemma. Men hur det än blir, så skall hon välja sig bättre sällskap än en sådan stackare till karl som han.»
»Du kallar honom stackare, min vän», svarade jag, »men det är dock mycket möjligt, att vi taga fel på denne mans karaktär, ty vid flera tillfällen har det synts mig, som vore han den mest bildade man, jag någonsin lärt känna. Säg mig, Sofia, mitt barn, har han någonsin givit dig något hemligt bevis på sin böjelse?»
»Hans samtal med mig, pappa», svarade min dotter, »ha alltid varit förståndiga, anspråkslösa och underhållande; men vad det andra angår, så har han aldrig sagt ett ord därom. Jag minns blott, att han en gång har sagt, att han aldrig hade känt någon kvinna, som kunde finna någon god egenskap hos en fattig man.»
»Ja, käraste», sade jag, »så är alltid de olyckligas och de lättjefullas talesätt. Men jag hoppas, att du har lärt att
