Hoppa till innehållet

Sida:Prästen från Wakefield 1912.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 57 —

döma riktigt om sådana män och vet, att det skulle vara en galenskap att vänta lycka med en person, som skött sig så illa. Din mor och jag ha långt bättre utsikter för dig. Nästa vinter, som du möjligen kommer att tillbringa i London, skall giva dig gott tillfälle att träffa ett mera förnufigt val.»

Vilka Sofias tankar voro vid detta tillfälle, vet jag ej, men i mitt innersta hjärta var jag inte så ledsen, att vi nu blivit befriade från en gäst, av vilken jag hade mycket att frukta.

Visst hade jag litet samvetsförebråelser över vårt brott mot gästfriheten, men jag bragte dem snart till tystnad genom ett par särskilda skäl, som tillfredsställde och lugnade mig. Den vånda, som samvetet vållar en människa, som redan begått något orätt, är snart förbi. Samvetet är en pultron, och de fel, som det inte har kraft nog att förhindra, har det sällan rättvisa nog att fördöma.


KAP. XIV.

Mina döttrars resa till London var nu beslutad, och mr Thornhill hade varit så vänlig och lovat att hålla ett vakande öga på dem och underrätta oss genom brev om deras uppförande. Men det ansågs för alldeles nödvändigt, att deras utstyrsel kom att svara emot deras stora förväntningar, och detta kunde naturligtvis inte ske utan stora utgifter. Av denna anledning hölls ett familjeråd, där den frågan dryftades, huru vi lättast skulle kunna skaffa pengar eller rättare sagt, huru mycket vi med minsta obehag kunde undvara. Frågan blev snart löst, ty alla tyckte, att vi nu inte mera hade någon användning för den återstående hästen, nu då hans kamrat var såld, ty plogen kunde han inte draga ensam, och för vagnen var den obrukbar, då den inte hade mera än ett öga. Det beslöts därför, att vi skulle försöka få den såld på första och närmaste marknad, och för att vi inte skulle bliva narrade, så skulle jag själv ge mig i väg dit med honom.

Fastän det var första gången, jag gav mig ut i en sådan affär, tvivlade jag dock ej på, att jag skulle skilja mig ifrån den med heder. Den mening, som en människa bildar sig