— 60 —
religiösa saker och hängav sig åt alltför mycket värdsligt filosoferande.
»Ja, sir», sade han, som om han hade sparat all sin lärdom till detta ögonblick, »ja, sir, världen går i barndom, och dock har kosmogonien eller skapelseläran kommit alla tiders filosofer att bry sina hjärnor. Vilket sammelsurium av åskådningar ha de inte kokat ihop om världens skapelse? Sanconiathon, Manetho, Berosus och Ocellus Lucanus ha alla förgäves försökt att lösa problemet. Den sistnämnde yttrar dessa ord: Anarcon ara kai atelutaion topan, vilket vill säga, att allt är utan begynnelse och ända. Även Manetho, som levde ungefär på Nebukanezars tid — ezar är ett syriskt ord, som vanligen brukades som efternamn av konungarna i detta land, som t. ex. Tiglath Pelezar och Nabonezar — han säger jag, kom fram med ett påstående, lika dumt; ty medan vi vanligtvit säga; »Ek to biblion kubernetes», vilket betyder, att världen aldrig kan läras genom böcker, så sökte han att hävda — men förlåt, sir, jag kommer ju alldeles ifrån ämnet.»
Det gjorde han visserligen, och jag kunde inte, om det kade gällt mitt liv, förstå, vad världens skapelse hade att göra med det, vi talade om; men hans ord hade övertygat mig om, att det var en lärd man, och därför ärade jag honom ännu mera. Dock beslöt jag att ytterligare sätta honom på prov, men han var för mild och blygsam för att vilja besegra sig i dispyt. Varje gång, som jag kom med en anmärkning, som kunde egga honom till motsägelse, smålog han bara, skakade på huvudet, men svarade ingenting, varav jag kunde förstå, att han kunde ha sagt en hel del, om han hade funnit det lämpligt.
Vårt samtal vände sig därför så småningom från forntidens filosofer till det, som hade fört oss till marknaden. Jag skulle sälja en gammal häst, sade jag honom, och det ville sig så lyckligt att han just skulle köpa en till en av sina arrendatorer.
Jag fick brått att föra min häst dit, och handeln blev snart beslutad. Det återstod nu endast betalningen, och han tog fram en trettiopunds not och bad mig att giva tillbaka på den. Det kunde jag emellertid inte; han bad därför värden att hämta hans tjänare, och denne visade sig strax därpå i ett mycket vackert livré.
»Här, Abraham», sade han, »gå och växla den i guld; du kan försöka hos vår granne Jackson eller någon annan.»
Medan pojken var borta, underhöll han mig med beklaganden om bristen på silver, jag svarade klagande, att det
