— 64 —
beslöto att göra det på ett sätt, som skulle verka förkrossande på honom.
Vi voro alltså ense om att taga emot honom småleende och vänligt som vanligt, att tala med honom ytterligt förekommande i början och att underhålla honom på bästa sätt, men så mitt under detta falska lugn skulle vi komma över honom som ett jordskalv och överväldiga honom genom att förehålla honom hans nedrighet.
Sådan var vår plan, och min hustru åtog sig att sätta det hela i scen; ty hon ägde verkligen talang för slika föreställninger.
Vi sågo honom komma; han trädde in, tog en stol och satte sig. — »Vackert väder i dag, mr Burchell.»
»Ja, mycket vackert, doktor; men jag känner, att vi snart få regn, för det sticker i en liktorn.»
»Sticker det i era horn?» ropade hustru min och skrattade, men bad sedan om ursäkt, för hon var så tokig i att skämta.
»Det förlåter jag hjärtans gärna», svarade han, »ty jag försäkrar, att jag inte skulle ha märkt, att det skulle vara något kvickt däri, om ni inte hade sagt mig det.»
»Det kan ju hända, sir», sade hustru min med en blick åt oss, »för ni kan väl säga oss, hur många kvickheter det går på ett uns?»
»Ni har visst läst någon humoristisk bok på morgonen; det är mycket bra det där, med ett uns kvickhet, men jag hade dock tyckt mera om ett halft uns förstånd.»
»Det är nog möjligt», sade min hustru, som alltjämt smålog emot oss, fastän skrattet nu gällde henne, »ty jag har sett många män skryta med förstånd, fast de haft mycket litet av den varan,»
»Och ni har väl också», sade hennes motståndare »hört kvinnor prisas för kvickhet, som alls ingen hade?»
Jag började märka, att min hustru skulle komma att draga det kortaste strået och alls inte komma att uppnå, vad hon ville, därför beslöt jag att själv gripa in och behandla honom med mera stränghet.
»Både kvickhet och förstånd», sade jag, »äro värda mindre än intet, när de inte äro förenade med ärlighet; det är den, som ger varje människa sitt värde. Den hederlige, okunnige bonden är bättre än den falske filosofen, ty vad är både huvud och mod utan hjärta? En hederlig man är Guds ädlaste verk.»
»Denna utslitna sats av Pope», svarade mr Burchell, »har jag alltid ansett vara ovärdig en genialisk man och för
