— 73 —
inte längre så öppet. Den tredje veckan visade han sig ej alls, men i stället för att min dotter skulle synas otålig häröver, som jag hade väntat, bibehöll hon ett tankfullt lugn, som jag tog för resignation, För min del var jag uppriktigt glad åt den tanken, att mitt barn nu skulle bliva väl försörjt och få lugn för alla frestelser, och jag prisade ständigt hennes kloka beslut att föredraga en stilla lycka framför pomp och ståt.
Fyra dagar före brölloppet var min lilla familj samlad vid den hemtrevliga härden, Vi berättade historier från flydda dagar och gjorde upp planer för framtiden, Vi hade tusen förslag och skrattade åt de mest orimliga.
»Ja, Moses», sade jag, »nu få vi alltså snart bröllop i familjen; vad tänker du om den saken på det hela taget?»
»Min mening, pappa, är, att allt ser mycket lovande ut, och jag satt just nyss och tänkte på, att när syster Livy blir gift med arrendator Williams, kunna vi få låna hans druvpress och bryggkar för intet.»
»Ja, det kunna vi, Moses; jag är säker om, att han gärna skall göra oss den tjänsten.»
I går lärde han Dick en ny sång», sade Moses, »och jag tycker, att han sjunger den mycket bra.»
»Gör han det», utbrast jag, »det måste vi sannerligen höra. Var är lille Dick, han måste genast sjunga den för oss.»
»Bror Dick?» sade min yngste gosse, Bill, »han har gått ut med syster Livi; men Wiliiams har lärt mig två sånger, och dem skall jag gärna sjunga för dig, pappa. Vilkendera vill du helst höra: »Den döende svanen» eller »Sorgesång över en galen hunds död?»
»Sorgesången, Bill, låtom oss för all del få höra den; den har jag aldrig hört förr. Och Deborah, kära hustru, du vet ju, att av sorg blir man törstig, låtom oss få en flaska av det bästa krusbärsvinet att hålla humöret uppe med. Jag har gråtit så mycket över alla slags sorger på senare tiden, att jag är övertygad om, att jag inte kan hålla ut, om jag ej får något att stärka mig med Och du, Sofia, tag din gitarr och hjälp din lille bror med sången.» Och de stämde upp. —
»Bra sjunget, Bill. Och nog var det en sorgesång, den var i sanning högst tragisk. Kom, mina barn, och låtom oss dricka Bills skål och önska honom att bli biskop en gång i tiden.»
»Ja, det göra vi», sade min hustru, »och kommer han
