— 77 —
ställa honom till räkenskap och föra min dotter med mig hem. Men innan jag hade hunnit fram till slottet, mötte jag ett av mina sockenbarn, som berättade, att han hade sett en ung dam, som liknade min dotter, sittande i en postvagn tillsammans med en herre, som efter hans beskrivning liknade mr Burchell, och att de körde mycket fort.
Denna förklaring tillfredsställde mig ej, varför jag fortsatte min väg upp till herrgården, och ehuru det var mycket tidigt, begärde jag att genast få träffa husets herre.
Denne kom snart in till mig med det ärligaste och vänligaste småleende. Han blev helt bestört, då han fick höra talas om min dotters enlevering, och försäkrade på sin ära, att han inte visste det minsta om saken.
Jag förebrådde mig därför min förra misstanke och riktade denna mot mr Burchell, vilken, som jag nu kom att tänka på, också på sista tiden haft flera hemliga samtal med min dotter. Ytterligare ett vittne hävde fullständigt mitt tvivel om hans skurkstreck; detta sista vittne förklarade, att han och min dotter faktiskt tagit vägen: till badorten The Wells, som låg omkring sju mil bort och där en hel del badgäster uppehöllo sig.
Driven till det stadium, då man är mera böjd för att handla överilat än att lugnt överväga, föll den tanken mig ej in, att dessa personer kanske avsiktligt blivit skickade i min väg för att vilseleda mig, men jag beslöt att följa efter min dotter och hennes förmodade förförare till den uppgivna platsen.
Jag skyndade i väg och frågade åtskilliga personer på vägen, utan att få några underrättelser, tills jag, då jag hade kommit till staden, mötte en ryttare, som jag mindes mig ha sett hos godsägaren, och han försäkrade mig, att om jag följde efter dem ut till kapplöpningsbanan, endast sju mil längre bort, kunde jag vara säker på att finna dem, ty han hade sett dem dansa där föregående dag, och hela sällskapet tycktes vara förtjust i min dotters uppträdaade.
Tidigt nästa dag vandrade jag alltså vidare till kapplöpningsfältet, dit jag hann ungefär klockan fyra på eftermiddagen. Där var ett mycket stort, elegant sällskap samlat, som endast hade ett mål: att roa sig. Hur olikt mitt, som var att återkalla ett förlorat barn på dygdens stig!
Jag tyckte mig se mr Burchell på något avstånd från mig; men då jag närmade mig honom, blandade han sig med mängden, som om han vore rädd för att träffa mig, och jag kunde inte mera upptäcka honom, Jag kom därför till det resultatet, att det ingenting tjänade till att fortsätta sökandet,
