— 96 —
med någon skicklighet, kan han begära penningeersättning, ett middagsmål och en säng för en natt. På detta sätt stred jag mig nu fram för att komma hem till England igen, medan jag vandrade från stad till stad, studerade människorna ganska grundligt och såg, kan jag säga, medaljens bägge sidor. Emellertid har jag blott få anmärkningar att göra. Jag fann, att rikedom för det mesta i alla länder är en annän benämning på frihet, och att ingen människa älskar friheten så högt, att han inte önskar att få andra till att underkasta sig hans vilja.
»Sedan jag kommit tillbaka till England, beslöt jag först att uppsöka dig och att sedan låta värva mig som frivillig till första expediton; men detta beslut ändrades, då jag på min resa i landet träffade en gammal bekant, som hörde till en skådespelartrupp, som var på sommarturné i landsorten. Sällskapet tycktes ej ha något emot, att jag slöt mig till dem, men de lade mig på hjärtat, hur betydelsefullt det kall var, mot vilket jag siktade; de sade, att publiken var en månghövdad hydra, som endast tyckte om dem, som hade stor begåvning, att man inte på en dag kunde bli en god skådespelare, samt att jag utan vissa traditionella axelryckningar, som jag hade sett hemma på scenen, men också endast på scenen, under de sista hundra åren, aldrig kunde vänta att göra lycka. Nästa svårighet var att finna en roll åt mig, ty de voro nästan alla besatta. Jag kastades för en tid ur den ena rollen i den andra, till Horatio blev bestämd för mig; men lyckligtvis hindrade ju det här närvarande sällskapet mig att spela den.»
KAP. XXI.
Min sons berättelse var för lång för att kunna avslutas på en gång. Han berättade första delen av den på aftonen, och det övriga berättade han följande dag efter middagen.
Just som han hade slutat, körde mr Thornhills ekipage upp för dörren, och detta tycktes göra ett avbrott i den allmänna glädjen. — Hovmästaren, som nu blivit en vän i min familj, meddelade mig viskande, att godsägaren redan hade tagit de första stegen till ett närmande till miss Wilmot, och att hennes onkel och tant tycktes skänka sitt bifall till hans frieri.
