Doch låta the sigh tyckia och see/
Som the allena Gudh achta.
Ach Gudh! under titt helga Namn
Skyla the sin skalckhet och skam/
Tu måste en gång upwaka.
5. Om the än upgapa fast wijdt/
Som the oss upsluka wille:
Doch ware Gudh lofwad altijd/
Som theras rådh förspiller:
Theras snaro söndersliter han:
Theras lära är funnen osann/
Ehwad the ther om giöra.
6. I HErranom står wår hielp och tröst/
Som Himmel och kord hafwer skapat.
Han styrcke wår hierta i wår bröst/
Eljest hafwe wij saken tappat.
Trygge måge wij här widh ståå/
Fast är then grund wij bygge uppå.
Ho kan oss nu omstörta?
97.
Tehn 127 K. D. Psalm. Se tonen Num. 262.
1. ALt arbet är ju fåfängt här/
Hwar Gudh eij är medh alla;
Stoor brist i mensklig kostnat är/
Wår krafft kan intet gälla:
Ty hwilken stadh Gudh medh sitt rådh
Eij hielper sielf och råder/
Man giör ther til/ ehwad man wil/
Thet wist platt intet båtar.
2. Thet fåfängt är bittid' upståå/
Belada sigh medh mödo:
Wår rådh går hwarken til eller frå/
Om Gudh eij sielf gier gröda.
Ändoch at brödh medh sorg och nödh
I arbet må förwärfwas;
När Gudh eij wil signa ther til/
Wårt arbet slått förderfwas.
3. Wår Fader girö thet wist alleen/
At alnden wäl regeras;
Thet see wij daglig hwar och en/
At the af Gudh bewaras.
Hwart Regement blijr illa ändt/
Hur modigt thet ock braskar;
Taar Gudh sin hand ifrån ett land/
Snart man thet tå förraskar.
4. När man i huset barnen seer/
Af HErran mån thet wara:
han gifwer både fåå och fleer;
Sielf wil han them ock nära:
Them lärer tucht/ medh mycken fricht/
At the tin frögd må blifwa.
Så märck här af/ hwad Gudh för staf
Tin ålderdom wil gifwa.
5. Säll är then man/ ja mycket wäl/
Som fullt haar barna-koger/
Hans owän honom intet qwäl/
Ty han haar hielp som doger:
Som en starck man/ then i sin hand/
Medh sott och pijl bewäpnad/
Eij wiker hijt eij heller tijt/
Fast modig är hans skepnad.
