Sida:Psalm1695-1.djvu/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


5. Af ewighet titt Rijke haar
Stedz warit och änn blifwer:
I ewighet eij ända taar
Thet wälde/ som tu drifwer.
Tu alla them/ som lida meen/
När theras hopp och troo är reen/
Wäl hielper och förswarar.

6. Tu spisar medh ett ymmigt mått/
Förutan någon mödo/
Alt thet som kropp och lijf haar fått/
Och wäntar af tigh födo:
Tu låter up tin milda hand/
Och mättar alt i alla land
Medh godt behag och nöije.

7. Tu äst när them som älska tigh
Och medh alt alfwar fruchta;
Förderfwar eij ewinnerlig/
När tu them nödgas tuchta.
Tu hörer til the fromas roop/
Och frijar från the ondas hoop/
Som snarlig blijr til intet.

8. Tu rättwijs äst/ o HErre Gudh/
I alla tina wägar;
Och heligt är titt Ord och Budh/
Som tu sielf wara plågar:
Ty skal min munn medh alt thet kött/
Som warit haar/ och änn blijr födt/
Tigh utan ända prisa.

107.
Then 146 K. D. Psalm.

Mensural f clef 07.svg Koral nr 107 [skapa ny melodi] [skapa med samma melodi] [rensa sidcachen]
Sidan :Koral1697/107 saknas


1. LOfwa HErran Gudh min siäl/
Som tigh hafwer skapat wäl.
Lofwa honom allan tijd/
Ty han nådig är och blijd.

2. Tröster eij på någon man/
Huru högh han wara kan:
Ty han hielpa eij förmår/
När som wärst medh eder står.

3. Menniskiom är förelagt/
Som Gudh sielf oss hafwer sagt/
Döö/ och åter blij til jord/
Ther af förste man är giord.

4. Sij/ hwar blijr tå hennes macht/
Hennes anslag/ hennes pracht?
Alt förtappat är och dödt/
Alt är ändat och förödt.

5. Säll och salig är then man/
Som på Gudh förtrösta kan;