5. Af ewighet titt Rijke haar
Stedz warit och änn blifwer:
I ewighet eij ända taar
Thet wälde/ som tu drifwer.
Tu alla them/ som lida meen/
När theras hopp och troo är reen/
Wäl hielper och förswarar.
6. Tu spisar medh ett ymmigt mått/
Förutan någon mödo/
Alt thet som kropp och lijf haar fått/
Och wäntar af tigh födo:
Tu låter up tin milda hand/
Och mättar alt i alla land
Medh godt behag och nöije.
7. Tu äst när them som älska tigh
Och medh alt alfwar fruchta;
Förderfwar eij ewinnerlig/
När tu them nödgas tuchta.
Tu hörer til the fromas roop/
Och frijar från the ondas hoop/
Som snarlig blijr til intet.
8. Tu rättwijs äst/ o HErre Gudh/
I alla tina wägar;
Och heligt är titt Ord och Budh/
Som tu sielf wara plågar:
Ty skal min munn medh alt thet kött/
Som warit haar/ och änn blijr födt/
Tigh utan ända prisa.
Koral nr 107
[skapa ny melodi]
[skapa med samma melodi]
[rensa sidcachen]
Sidan :Koral1697/107 saknas
1. LOfwa HErran Gudh min siäl/
Som tigh hafwer skapat wäl.
Lofwa honom allan tijd/
Ty han nådig är och blijd.
2. Tröster eij på någon man/
Huru högh han wara kan:
Ty han hielpa eij förmår/
När som wärst medh eder står.
3. Menniskiom är förelagt/
Som Gudh sielf oss hafwer sagt/
Döö/ och åter blij til jord/
Ther af förste man är giord.
4. Sij/ hwar blijr tå hennes macht/
Hennes anslag/ hennes pracht?
Alt förtappat är och dödt/
Alt är ändat och förödt.
5. Säll och salig är then man/
Som på Gudh förtrösta kan;
