216 | Konung Dawidz Psalmer. | Konung Dawidz Psalmer. | 217 |
Then som liter på hans nådh/
Och hos honom söker rådh.
6. Gudh är tehn som medh ett ord
Skapte Himmel/ haaf och jord/
Medh alt hwad som ther på är;
Håller troo och sanning kär.
7. Then som hungrar giör han mätt;
Skaffar then förtryckta rätt;
Löser then som fången är;
Blindom åter syn beskär.
8. Rättar up alt meer och meer
Then som ligger slagen neer;
Älskar then som lefwer from:
Spaar then onda til sin doom.
9. HErren seer til enkiors nödh/
Gifwer theras barnom bördh;
Främlingar bewisar godt;
Giör the ondas wägh til spott.
10. Zions Gudh är sannerlig
En stoor Konung ewiglig:
Lofwa HErran gammal/ ung/
Gladlig Halleluja siung.
108.
Koral nr 108
[visa]
[redigera]
[historik]
[rensa sidcachen]
1. MIn siäl skal uthaf hiertans grund
Tigh lofwa Gudh min HErre/
Lofsiunga skal ock tigh min munn/
Och prisa tins Namns ähra.
Jagh skal i alt mitt lefwerne/
Stedz gifwa Gudh tacksäijelse/
Så länge jagh hör lefwer.
2. Tigh Gudh bör prijs efter titt Ord/
Som hielpa kanst af nöden.
En Förste är doch stofft och jord/
Och undkommer eij döden:
På then man eij förtrösta skal/
Thess hielp hon länder doch til fall/
Tå nöden oss mäst trycker.
3. Alsingen mennskia är så stoor/
Som eij skal andan upgifwa/
Och åter bliifwa wist til jord/
Hon kan eij ewigt lefwa.
Så måste hon rätt snart sin koos/
Här är platt ingen uthwäg hos/
All anslag tå eij gälla.
4. Säll then sigh HErran Gudh betroor
Och honom rätt åkallar:
Jagh | Ee 2 | I |