| 28 | Om Döpelsen. | Om Döpelsen. | 29 |
När wij döpelse anamme/
At thet oss gifwa samfällelig
Fader/ Son och then Helge Ande:
Gudz Tempel wij tå blifwe.
5. Christus i hela werlden vth/
Sina Lärjungar sände:
Och bödh them lära syndaboot/
Och alla sigh omwända
Til troon/ och låta döpa sigh:
Gudz nådh man så förwärfwer/
Och blifwer alla synder qwitt/
Thet ewiga lifwet ärfwer.
Wäl then som thet kan giöra.
6. Then icke troor hwadh Gudh här bödh/
Han blifwer vti sine synd/
Och är fördömd til ewig dödh:
Honom hielper tå ingalund
Hans gierning eller egen krafft/
Eller ock något creatur/
I syndene är han förtapt/
Ty han är ond vthaf natur/
Kan sigh eij sielfwer hielpa.
7. Eij kan här ögat annat see
Än watn som kroppen renar:
Doch wärckar vthi siälene
Anden/ som troon thet menar.
Thet är för henne en salig flodh/
Som helar kranckheter alla/
Som färgad är medh Christi blodh/
Som smakade dödsens galla.
Honom ske prijs och ähra.
13.
Se tonen Num. 12.
1. WÅr HErre Christ til Jordan gick/
Alt som Gudh Fader wille.
Och af Johanne dopet fick/
Rättferdighet at vpfylla.
Ther medh han helgade watnens flodh/
At synden kan ther sänckias/
Och vthi Christi sår och blodh/
All dödsens förgifft dränckas/
Men nytt lijf i oss wärckas.
2. Så märckom thet nu alle wäl/
Hwadh Gudh sielf dopet kaller.
Och at wij Christne troo medh skiäl/
Thet han oss här befaller.
Gudh säger at thet watn är.
Doch icke watn allena:
Hans ord och Ande är ther när/
Som kan wårt samwet rena.
Ty Gudh är then oss döper.
3. Slijkt är oss klart til sinnes fördt/
Medh gierning och medh orden.
Gudz Faders egen röst blef hörd/
Hans wilie kungiord worden:
Sij thenne är min Son! then jagh
Af ewigheten födde/
I hwilken jagh haar godt behag.
Ty han min wilia lydde.
I skolen honom höra.
| D 3 | 4. Gudz |
