Hoppa till innehållet

Sida:Psalm1695-1.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
68 Konung Dawidz Psalmer. Konung Dawidz Psalmer. 69

36.
Then 16 K. D. Psalm. Se tonen. Num 215.

1. O HErre! tu äst min enda tilflycht/
Beskärma migh när jagh warder förtryckt
Af mine illwiliares skara.
Jagh hafwer bekänt tin godhet och macht/
Ty lider jagh smälek och mycket föracht/
Af them som medh syndene fara.

2. Doch lider jagh gierna/ o heligste Gudh/
För tine sanfärdige rätter och budh/
Som migh vthaf hiertat behaga.
Samt för the froma på jordene boo/
At the til tolamod/ hopp och troo
Ett efterdöme må taga.

3. Men the som hafwa en annan Gudh kär/
Än tigh som then högste och endaste är/
The skola thet hårdt vmgälla.
Jagh wil icke offra i theras samfund/
Eij medh theras namn besmitta min munn/
Men hämden til HErran ställa.

4. Han är min skatt och ädlaste deel/
Mitt godz och arf/ som aldrig slår feel;
Thet jagh medh alt nöije wil fägna:
Och frögda migh at min arfwedeels lott
Är thetta/ som är ewinnerlig godt/
Thet Gudh sielf wärdigas hägna.

5. Jagh prisar och lofwar Gudz godhet och nådh
Som haar migh vptäckt sitt heliga rådh
Huru jagh skal saliger blifwa:
Om nattene tuchta migh niurarna wäl/
Men Ordet styrcker och hugnar min siäl/
Och kan all ångest fördrifwa.

6. Jagh täncker på HErran i allan tijd/
Jagh glädes af hans närwarelse blijd/
Som migh ögonskenliga följer.
Han står migh på högra handena bij
Thet giör migh i fahrlighet trygg och frij/
Ty han sigh eij länge fördölier.

7. Therföre är nu mitt hierta rätt gladt/
Min tunga som är min ähra och skatt/
Hon frögdas/ och skal icke trotna.
Mitt kött skal säkert liggia i frijd/
Tu låter min siäl eij i helwetit nidh/
Tin heliga icke förrotna.

8. Tu hafwer migh wägen til lifwet kungiordt/
För tigh är glädie tilfyllest/ och stort
Är Himmelens ewiga Rijke;
Ett lustigt wäsend/ ett saligit stand
Är på tina härlighets högra hand/
Ewinnerlig vtan thess like.

37.
Then 19 K. D. Psalm. Se tonen Num 22.

1. HImlarna medh all theras häär/
Förtälia oss Gudz ähra/
Fästet om hans wärck witne bär/
Dagh gifwer dagom lära/
En natt then andra lära skal/
Thet är eij tungomåhl/ eij taal/
Hwars röst man icke hörer.

Men I 3 2. Theras