Sida:Psalm1695-1.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
96 Konung Dawidz Psalmer. Konung Dawidz Psalmer. 97

2. Til HErran sätt titt hopp och lijt/
Försumma eij godt at giöra.
Tu torf eij wika hijt eller tijt/
Tin saak skal Gudh wäl uthföra.
Uthi titt land tu blif och bo/
Ther bruka itigh i en rätt troo/
Ther skal han tigh wäl föda.

3. Ehwad tigh Gudh åläggia kan/
Låt tu tigh ther åth nöija:
Tins hiertans böön tå hörer han/
Ändoch han synes dröija.
Befalla Gudi all tin wägh/
Och ett fast hopp til honom dräg:
Han wil titt bästa weta.

4. Tin rätt låter han wäl komma fram/
Och skina som liuset klara/
Ther the andre komma på skam/
Och kunna sigh eij förswara.
Halt stilla medh Gudi som tigh bör/
Och war tilfrijdz som han thet giör
Efter sin helga wilia.

5. Öfwer then man tu haf eij nijt/
Som werlden fast medh håller/
Och är dogh then som medh all flijt
På sweek och orätt faller.
Hålt up af wrede och bitterhet/
At tu eij giör thet Gudi är ledt/
Och warder så ondom liker.

6. Uthrotas måste alle the/
Som arghet och ondsko drifwa:
Men the som efter HErran see/
Skola i landet blifwa.
Snarliga kommer thens ondas fall/
Af han hådan förswinna skal/
Eij skal tu honom meer finna.

7. The milde och spakfärdige
Skola landet besittia;
Medh glädie och frimodighet
Thess rikedomar nyttia;
Hafwa också lust i mycken frijd/
Ju mäst ther hiertat roor sigh widh/
Hwart werlden wiker eller wänder.

49. Se tonen Num. 48.

1. THen onde wachtar ther fast uppå/
At han then froma må stielpa/
Och honom medh arghet efter går;
Doch skal thet honom eij hielpa:
Ty HErren Gudh wil ther åth lee/
Som thet wäl kan märckia och see/
At hans tijd är förhanden.

2. The onde draga uth sitt swärd/
Sin boga the ock bända/
Mor then froma/ som godt är wärd/
The sina händer wända;
Men swärdet skal en annan wägh fåå/
I theras egit hierta gåå/
Och bogan brutin warda.

3. Then rättferdige fast bättre är
Thet litsla som han äger/

Men N An