116 | Konung Dawidz Psalmer. | Konung Dawidz Psalmer. | 117 |
58.
Then 49 K. D. Psalm. Se tonen Num. 345.
1. ALt folck skla nu här höra/
Hwad HErren talat haar;
At thet må hiertat röra/
Och skaffa ödmiukt swar.
The stora medh the småå/
Bör HErrans Ord förståå:
The rike medh the arma
Här kunna lärdom fåå.
2. Min munn skal wijshet liuda/
Then Gudh haar sielfwer sagt:
Hwad han haar räckts at biuda/
Måst' blij på hiertat lagt.
Hwij skal jagh fruchta migh/
Fast nöden yppar sigh?
Fast migh min owän tränger/
Och dierft förhäfwer sigh.
3. Fast än han sin tröst ställer
På werldzlig rikedom/
Och många trotzord fäller/
Men sköter eij ther om.
Befinner han likwäl/
At thetta kan hans siäl
Alsintet rå förlossa/
När hon är Satans träl.
4. Medh Gudi sigh försona
Är honom alt förswart:
Ty Gudh wil then eij skona/
Hwars hierta är så hårdt.
En mennskia doch eij kan
Förlåssa någon man:
Thet kostar altförmycket
At frälsa mot Gudz hand.
5. Ändoch then onde swäfwar
I wälgång långan tijd/
Och eij för döden bäfwar/
Men haar en säker frijd:
Så döör han likwäl bort/
Hans ryckte blifwer kort/
Hans klokhet/ macht och ähra
Eij skattas sedan stoort.
6. The hafwa wäl stoor lycka/
Och theras huss står fast;
Them kan eij motgång trycka/
Eij sorgens tunga last:
Ja hela theras ätt
Får uppå samma sätt/
I alsköns wälstånd lefwa/
Af lust och glädie mätt.
7. Doch kunna the eij blifwa
I thenna härlighet:
Ty döden skal them drifwa
Som fåå/ thet intet weet
Sin ändalycht/ och the
Få sielfwe sedan see
Sin dårskap; och för ähra
Skal komma spott och spee.
8. The skola usle liggia
I helwetet som fåår/
En | P 3 | Sigh |