| 132 | Konung Dawidz Psalmer. | Konung Dawidz Psalmer. | 133 |
Men oss gif frijd: titt helga Ord
Blifwi altijd hos oss i flor:
Tigh til lof/ prijs och ähra!
65.
Then 62 K. D. Psalm. Se tonen Num. 220.
1. MIn åtrå fast til HErran står/
Hans milda hielp jag bider/
Jagh wäntar at jagh bistånd får
I all then nödh jagh lider.
Min Gudh han är migh godh och huld/
Eij skal migh fahran kasta kull/
Hus stoor hon ock kan wara.
2. Fast månge ställa sigh mot migh/
Som ensam och elände/
Är lijk en wägg som lutar sig/
Och snaligt går om ände:
Jagh skulle snart/ som har eij frijd/
Kullstielpas och platt kastas nidh/
Om Gudh eij bistånd giorde.
3. Gudh giör migh bistånd/ nådh och tröst/
Så at jagh icke faller;
Han gläder hiertat/ hörer röst;
Ty jagh ock honom kallar
Min salighet/ min klippa/ borg;
Han hielper migh i all min sorg/
Then jagh på honom kastar.
4. Ty troor Gudz löfte/ som är wist/
At han uhr nödh wil föra;
Och klager honom edar brist;
Han skal wist eder höra.
Menniskian hon doch intet är/
En myndig felar/ brister bär/
Och wäger minr än intet.
5. På öfwerwåld eij någon må
Och på sitt wälde drista/
Eij någor hiertat läggie på
Thet godz han snart kan mista.
Jagh weet och troor thet Gudh haar sagt/
At Gudh allena äger macht/
Och som förienas lönar.
66.
Then 65 K. D. Psalm. Se tonen Num. 252.
1. O HErre Gudh tu hörer böön/
Alt kött nu til tigh länder;
Tu efter synden oss eij län/
Låt up tin milda händer:
Ty allas ögon see til tigh;
Se doch til huru hårdelig
Oss wår missgierning trycker.
2. Som jern tin Himmel worden är/
Och jorden hård som koppar/
Så at hon ingen frucht nu bär/
För brist på regnedroppar.
Och kornet står så jämmerlig/
Och åkermannen klagar sigh/
The arma diur försmächta.
3. Hör oss/ o Gudh wår salighet/
Tu allas hopp på jorden;
Tin underlig rättferdighet
Wår enda tröst är worden.
| Menni- | R 3 | Besök |
