| 138 | Konung Dawidz Psalmer. | Konung Dawidz Psalmer. | 139 |
All smälek går fast öfwer migh
Ther medh the så försmäda tigh:
Slijkt måste jagh nu draga
I thessa sorgedagar.
5. Medh låt och gråt så ynckelig/
Medh hård fasto jagh twingar migh/
En groof säck är min kläder.
Får doch igen eij annat än spott:
Ther til jagh hafwer alzingen brott/
At fienden migh så häder.
Uthi all rum är jagh på taal/
En wisa i theras dryckesmåhl
Måste jagh allestädz wara/
The kunna migh eij spara.
6. Ty beder jagh tigh/ HErre blijd/
Hielp migh fullsnart/ ty nu är tijd/
Af thenna nöden hårda:
Tin högra hand til migh uthräck/
Och drag migh up af thenna träck/
Låt migh eij fördränckt warda:
Uthaf the diupa watn migh tag:
Näps them migh hata natt och dagh:
Thet diupa swalg och grymma
Gif at jagh må undrymma.
⁎
7. Hör migh/ O Gudh/ för tin godhet/
Ty tu äst mild/ som jagh wäl weet;
Hielp migh i thenna wånda.
Låt migh thet aldruig hafwa spordt/
At tu titt ansichte giömer bort.
Bedröfwad är min anda.
Nalka tigh/ HErre/ til min siäl/
Then fienden så swåra qwäl;
Här är intet til råda/
Hielp tu medh tina nåder.
8. Then stora smälek tu wäl seer/
Som fienden migh stedz beteer/
Mitt hierta sönderspränger.
Jagh wänte at i thenna stund
Migh skulle någor betee miskund/
Meda så fast omtränger:
Doch ibland alla wardt ingen spord/
Som migh wille trösta medh ett ord.
Så platt är jagh bortkastad/
Af allom smädd och lastad.
9. Galla gåfwo the migh til kost/
Och ätickio dricka i min trost/
Tå jagh war i slijk mödo.
Ty ware ock them i wedergäld/
Til snaro och til dödsens fåld/
Thet bord som them skulle föda.
Warde ock theras ögon mörck/
Och theras höffte så wanstyrckt/
At the icke möchta stånda:
Slijkt komme them brådt til handa.
10. Uthgiuta skal tu öfwer them
Tin stora harm och wrede grym:
Theras hemman ligge öde:
Låt theras åker aldrig groo/
Och ingen i theras hyddo boo/
| Bedröf- | S 2 | Me- |
