Ty thet är rätt hans Israel/
Som haar en obesmittad siäl/
Och uthi trona lefwer.
2. Thet är altså ett missförstånd/
At jagh wil thet förtryta/
At all ting går them wäl i hand/
Som doch Gudz lagh motbryta.
Ett kötzligt sinne eij förstår
Then wägh som HErrans wijshet går;
Men staplar tijdh och slinter.
3. Thet synes ganska underligt/
At the som onde äro/
Må wäl och lefwa önskeligt/
Få alt thet the begära:
Them trycker aldrig någon nödh/
Them skrämer eij then swåra dödh/
Men the stå fast och truga.
4. När Gudh oss andra risa wil/
Tå warda the förgätne/
Them sändes ingen plå¨ga til;
Thess blifwa the förmätne:
Ja theras hierta blifwer stolt;
The giöra alt thet öfwerwäld/
Som them i sinnet kommer.
5. Doch måste man thet kalla godt/
Man törs thet intet lasta:
Ty rätten hålla the för spott/
Och under föttren kasta:
Ansichtet swäller wåldelig/
Och munnen häfwer uthu sigh
Stoor ord och mycket hädska.
6. Ehwad the tala/ blifwer trodt/
Som Himlen thet wist sade:
Them säger ingen man emot/
Men alle äro glade/
At the må hafwa then til wän/
Som/ när thet tränger/ kan igen
Them en wälgierning giöra.
7. Men efter arge siälar få
I sådan wälgång lefwa/
Är thet tå icke fåfängt gåå
I HErrans wägh/ och sträfwa
Mot synd och orättferdighet?
Ach neij! Ett Gudz barn seer och weet
Wäl theras usle ända.
8. Ty HErrans Ord är uppenbart/
Om man thet rätt begrundar/
Tå seer man at them ondom snart
Itt fahrligt fall tilstundar:
The på thet hala slipprigt stå/
Ther theras foot snart slinta må/
Och the i grund nedstörtas.
9. Förthenskull fast thet är förtreet/
At arge dårar trifwas/
Wil jagh doch älska meenlöshet/
Och migh eij låta drifwas
Ifrån then tienst jagh skyldig är
Min Gudh/ men hafwa honom kär/
Ehwad som migh tilfogas.
10. Fast om the wredsamt på migh see/
Och hånligt migh försmäda/
