Och rätt af hiertans grund/
För sina helga läro/
Både nu och i all stund.
2. Fordom tijd war thet talat
Af helga Propheters munn/
Och war en lång tij dwalat/
Til ena tilskickada stund/
At komma skulle hunger och plåga/
Doch eij på brödh eller must/
Men menniskian skulle fråga
Efter siälenes enda kost.
3. En Ulfwer war uprunnen
Ibland the kallade fåår/
Och wardt medh machten funnen/
At skingra åhr ifrån åhr:
Han kunde sigh aldrig mätta
Af theras miölck ock blodh/
Medh olagh och orätta:
Han war them intet godh.
4. Thet willdiur haar sitt säte
I JEsu heliga stadh/
Och haar sin Gudh förgätit:
Thet är upfylt medh haat;
Och wil the herdar förderfwa/
Alt medh en sådan acht/
Thet menar sigh förwerfwa!
Öfwer fåren alla macht.
5. Thet war stoor jämmer och plåga
Ibland then fattiga hiord;
Ty ingen torde wåga
Uthsprida Gudz heliga Ord/
För thenna Ulfwen arga/
Alt medh sitt swåra hoot;
Ty han mån döda och sarga
Them honom stodo emot.
6. Öfwer thenna wedermödo
Låt Gudh förbarma sigh/
At thetta willdiur snöda
Så foor medh list och swijk:
Ty sände Gudh sin Anda
I thenna werlden nidh/
At lära oss förstånda
Och känna Christi frijd.
7. Så hafwe wij nu förståndit/
Af Gudh är thet så skedt/
Uplöst haar han thet bandet/
Och oss sin nådh betedt.
Ty wij hafwe återsångit
Gudz Ord then härliga spijs/
Som lång tijd war bortgångit:
Oss qwalde wredsens rijs.
8. Gudz klara Ord och rena/
Som siälenes hälsa är/
Wil oss then ulf förmena/
Som afwund ther widh bär/
At thet skal oss förklaras
Alt medh sin rätta grund/
Han finner sigh ther at snärjas/
Hwar dagh och allan stund.
