| 480 | Om Gudz nådiga Beskydd. | Om Gudz nådiga Beskydd. | 481 |
Mitt hopp widh HErran fäster sigh;
Hans nådh spör jagh all daga:
Han hielpen haar för migh ospard/
Thess må jagh honom prisa.
Then honom troor/ han trygger boor;
Ho wil migh annat wisa?
4. När menniskior bespotta migh/
Och uthi grund förachta/
Som Gudh migh hade stött från sigh:
Doch wil jagh thet eij achta.
Gudh skyddar migh här wisserlig/
I honom står mitt nöije.
Jagh honom troor/ på honom boor/
Han kan migh ock uphöija.
5. Ändoch thet stundom tyckes så/
At Gudh eij wil migh wårda;
Och werlden månde mot migh ståå
Medh trugh och orden hårda:
Så weet jagh wist/ at han migh sidst
I rättan tijd wil hielpa.
Then på Gudh troor/ han trygger boor;
Ho kan migh tå nedstielpa.
6. Ty war nu gladh min siäl så kär,
Och lät tigh eij förföra:
Ty werlden/ synd och Satans hähr
Skal tigh eij skada giöra.
Sij, JEsus Christ Gudz Son förwist/
Them månde öfwerwinna.
På Gudh tu bygg/ så ästu trygg/
Han hielper i alt sinne.
7. Eij någon han förlåta må/
Som i hans wilja lefwer/
Och honom endast liter på/
Och i hans wåld sigh gifwer:
Troo/ kärlek/ hopp/ i lifsens lopp
Gudz nådh och tröst migh delar.
Then på Gudh troor/ han trygger boor/
Eij något honom felar.
8. Then hielp hos werlden söker här/
Och eij hos Gudh sin HErra/
Han wrångwijs och förderfwad är/
Och kommer eij til ähra:
Gudh först och sidst/ wår hielp är wist/
I JEsu medh all gamman.
Then sådant troor/ han trygger boor/
Och warder salig/ Amen.
Se tonen Num. 230.
1. UThi tin nådh/ o Fader blijd/
Befaller jagh i allan tijd
Min arma siäl/ och hwad jagh haar;
Anamma alt i titt förwahr.
2. Min siäl/ mitt lijf titt egit är/
Thet wetstu sielf/ o HErre kär!
Hwad tigh tilhörer sielf bewar/
Så rädz jagh eij the ondas skaar.
3. I tigh är jagh af hiertat nögd;
Tu äst min enda tröst och frögd.
Uthi min nödh och stora brist
ästu min hielp/ thet weet jagh wist.
| 7. Eij | Ppp 2 | 4. Thet |
