| 484 | Om Gudz Nådh | och Syndernas Förlåtelse. | 485 |
2. Bort hän/ bort hän från mig, medh ehr fördömda skara
Synd/ afgrund/ Diefwul/ dödh; ty Gudh wil migh förswara:
Han är medh migh; hwem tör sigh sättia emot migh?
Han är then migh för alt förswarar wäldelig.
3. Han är then som migh haar til nåder gunstigt tagit:
Han är then/ som min synd och straff haar från migh dragit.
Här efter låt migh/ Gudh/ min lefnad ställa så/
At jagh i sanna frucht och kärlek lefwa må!
4. Gif at jagh altijd må vthi tin Budord wandra;
Och alt hwad tigh är ledt medh allo flijt förandra;
Hielp at jagh hålla må för all min lust och frögd/
Tin sanna fruchtan/ också lefwa ewigt nögd!
Se tonen Num. 307.
1. JAgh tackar tigh/ min högste Gudh/
För titt Ords tröst och frögdeliud/
Hwar af mitt hierta gläder sigh
Vthi anfächtning stadelig.
2. Jagh känner nu tin Andas tröst/
Som giör från sorg mitt hierta löst/
Och migh förwissar om tin nådh/
Fast jagh haar brukat öfwerdådh.
3. Af sådan nådh jagh frögdar migh/
Och ganska ödmiukt tackar tigh;
At HErrans krafft så wäldelig
Vthi min swaghet styrcker migh.
4. Tin nådh föröka/ Gudh/ i migh/
Och led migh på tin wiljas stigh:
Mitt lijfs lopp tu bäst styra kan/
At jagh förargar ingen man.
5. Gif stadig troo och kärlek rund/
Förlän at jagh vthi all stund
Bootfärdig finnes/ så at jagh
Bereder migh til dödsens dagh.
6. Tu Satans list ifrån migh drif/
Vphålt migh til ett ewigt lijf:
En salig ända migh består/
Min siäl tag til tigh/ HErre kär.
7. På thet jagh för tin Himmels thron/
Tigh prisa må också tin Son/
Samt Helge And: o Fader kär/
Gif hwad titt barn af tigh begär!
Se tonen Num. 53.
1. BOrt mit hierta medh the tanckar/
Lijk som wore tu vthstött:
Hålt tigh fast widh Gudz Ordz anckar/
Och alsingen motgång skiöt.
Äst tu ond och full medh skuld?
Sij/ så är Gudh from och huld:
Fast tin synd förtienar döden/
Frälsar Gudh tigh doch vhr nöden.
2. Tu så wäl som andre alle
Äst vpfyld medh synd och last/
Hwilket Adam genom fallet
Haar orsakat medh en hast:
Men om tu til HErran flyr/
Och tin förra ondsko skyr/
