Skal han tå tin suck och klaga
Medh all nåde wist uptaga.
3. Gud haar ju ett sådant sinne/
Thet af kärligt Faders modh/
Mot oss altij nådigt brinner/
Ty han är oss huld och godh.
Han stoor wårdnad om oss bär/
All wår nödh hans olust är;
Til wårt ofall draar han leda;
Ja/ wår dödh giör honom sweda.
4. Sij/ så sant jagh ewigt lefwer/
Wil jagh ingen syndars dödh;
Utan at han altijd sträfwer
Til at döda synden snödh.
Jagh en hiertlig glädie får/
När en siäl/ som wilse går/
Hon wil sigh til migh omwända;
Intet ondt skal henne hända.
5. Ingen herde kan så leta
Efter ett borttappat får:
Kunde tu Gudz hierta weta/
Huru fast thet til tigh står/
Törstar/ längtar innerlig
Efter then/ som söndrar sigh
Från hans hiord och fåår så såta/
Skulle tu af kärlek gråta.
6. Gudh som älskar wist then froma/
Som uthi hans huse boor/
Wil at ingen skal omkomma
Genom Satans grymhet stoor.
Hwilken ifrån Satan flyr/
Och hans werck medh alfwar skyr;
Frögd i högden han upwäcker/
Som förutan ända räcker.
7. HErrans Änglar all i sänder
Glädia sigh så wäl som Gudh/
När en syndig sigh omwänder/
Medh sann boot och bättrings liud:
Afstå wij från synd och last/
Så skal HErren medh en hast
Wår missgierning heelt förglömma/
Och i diupa hafwet glöma.
8. Ingen siö så högt upswallar;
Intet diup så grundlöst är;
Ingen ström så häftigt faller/
Som then ringste lijkhet bär
Mot then nådh/ som HErren blijd
Oss bewisar allan tijd/
Hälst tå synden wil oss föra
På förderf/ och platt förgiöra.
9. Så war tröst/ och haf gladt sinne
Tu min siäl/ som ängslig går/
Låt tin sorg doch här förswinna/
Ingen nödh tigh skada får.
Tina synders myckenhet/
Emot Gudz barmhertighet
Kan eij liknas/ icke nämnas:
På tigh wil han aldrig hämnas.
10. Wore werlden af wår HErre
Tusend gånger större giord/
