240 | Jule Högtijds | Psalmer. | 241 |
3. Gudz nådh vthi en salig tijd/
Kom i then rena moders qwijd:
En helig frucht then jungfru bar/
Af hwilko hon sielf skapad war.
4. Gudh sielfwer thetta wercket dref/
At vtan man hon moder blef:
Tå Gabriel til henne gick/
Af hans ord hon Gudz Son vndfick.
5. Elizabeth kan thet förståå/
Och til Mariam säger så:
Gudz Moder kom nu här til migh/
Ther af Johannes frögdar sigh.
6. J krubbo nidh tå lades han/
Som jungfrun födde vtan man:
Medh liten miölck han föddes tå/
Som allom låter födo fåå.
7. Tå hördes ock stoor Ängla-frögd:
Gudi ske prijs i Himmels högd/
Så sungo the på thenna dagh/
Menniskiom frijd och godt behag.
8. Ähra och prijs ske Fadrenom:
Thesslikes också Sonenom:
Then Helga Anda ske också/
At thet är ingen ände på.
Koral nr 123
[visa]
[redigera]
[historik]
[rensa sidcachen]
1. WAr gladh tu helga Christenhet/
Och prisa Gudz barmhertighet/
Godt hafwer han bewisat tigh/
Han är tigh godh ewinnerlig.
2. Ett vnder här på jorderijk
Låt han oss skee så mildelig:
Then som Gudz Faders Wijsdom war/
Wardt här i Mandom vppenbar.
3. Maria moder skär ock reen
Födde en Son förvtan meen:
Jngen hafwer hördt eller tänckt/
An jungfru födde oförkränckt.
4. En ny menniskia föddes här/
Then som Gudz enda Sonen är:
Han wardt vthgifwen oss til tröst/
Och hafwer alla återlöst.
5. Af Adams synd kom oss then nödh/
At oss stod före en ewig dödh:
Och kom ther medh i samma stund
Förbannelse så margelund.
6. Thet tog han bort som Hälsan är/
JEsus Christus wår broder kär:
Wår synd och plicht tog han på sigh;
Wardt pijnt och plågad jämmerlig.
7. Helwetet/ synd och dödsens krafft/
Som oss hade för fångar haft/
Han öfwerwann i sin Mandom/
han | Hh 2 | Hans |